Slagsmålsklubben

Igår var jag och lillebror min på Debaser och kollade på Slagsmålsklubben. En duktigt trevlig tillställning på min ära. Åldersgränsen var 13 år vilket jag tycker är väldigt sympatiskt för di små kidsen som ej kommer in på konsärter m.m. Medelåldern på publiken låg, enligt min egen högst ovetenskapliga undersökning, på sisådär 17 år.

Framme vid scen var det fullt ös, både på publik och på själva Slagsmålsklubben. Golvet och musiken dunkidunkade och musiken blippetibloppade så det stod härliga till. Jag må säga att jag blev glatt överraskad av de nya låtarna, SMK:s ljudbild har styrts upp och blivit mer enhetlig och även mer vuxen. Som att de haft på sig en tröja som varit en gnutta för stor men som nu är precis lagom och som sitter jättesnyggt. Skivan är på sina ställen till och med lite mörk och go.

Jajamensan. I biljettpriset - 165 kronor - ingick nämligen den nya skivan som jag i detta nu lyssnar igenom. Fina låtar är t.ex. Malmö Beach Night Party, Han som tuggar med öppen mun dör och Pälsmästaren.

Under konsärtten körde de Malmö Beach Night Party och musiken ba dödde mitt i - rent tekniskt alltså, dator eller förstärkare eller va det nu var - men fansikens vad den låten satte sig på en gång! Jag har alltid gillat Slagsmålsklubbens musik, men nu har den verkligen blivit bra-bra. Glad, plippig, sprallig, tungdunkande, sockrig, fartig och tung. Lyssna gärna mycket på xylofonen eller marimban eller vad det nu heter i ovan nämnda låt. Vill man inte dansa då så har man antingen betongklumpar i dojjorna eller ingen hörsel. Fast man gillar nog låten ändå, även om man ej har öron, för dunket i basen känner man ändock.

Repeat.

Bästa skivan i år.

Bandet berättade att de förra gången de spelade på Debaser (Medborgarplatsen) fått golvet i sådan gungning att Pizza Hut-chefen från våningen under kommit upp och bett dem ta det lite lugnare. Det blev nog duktigt gung i kristallkronera igår med.

De är festen man aldrig vill gå hem ifrån. Slagsmålsklubben, sex män med fast grepp om sin maskinpark, kommer snart till ett dansgolv nära dig. Verksamma i Norrköping, Malmös Möllevången och Berlin har de gjort sig ett namn som ett av landets mest effektiva liveakter. Grunden är analoga syntar från 1970-talet men Slagsmålsklubben är så mycket mer än TV-spelsdisco. Till den stilmedvetna Nintendo-romantiken läggs kinvskarpa nya ljud ormhöftande rytmer som toppas av experiment från framtiden. Resultatet blir virvlande häxdans.

Sedan genombrottet med "Hit Me Hard" har de vält publik över hela Europa med sin knixiga, euforiska electronica. Alldeles för lång tid efter senaste skivan "Sagan om konungens årsinkomst" (2004) kommer nu en ny skiva som lyckas fånga Slagsmålsklubbens färgglada live-energi. Med release den 11 april sprakar den, gnistrar och svänger som ett ormbo. Det inte helt friktionsfria arbetet med skivan i en stuga i Blekinge har dokumenterats av Johannes Ferm och kommer under året att visas på bland annat filmfestivaler. Och naturligtvis kommer Slagsmålsklubben att dyka upp på klubbar, storscener och festivaler för att bevisa att de som inga andra vet hur man ställer till med fest.

Spelningarna blir fler och värre. Publiken fler och värre, i höstas välte de omkull två utsålda Medis! SMK's publik kan inte göra annat än att tala för sig själva.

(Det kursiva ovan är taget från Debasers program för våren)
















































Förresten så är det inte helt enkelt att skriva blogg med hörlurar, samtidigt som man diggar och skakar på huvud och ben och samtidigt som en katt i närheten har bestämt sig för att man leker. Sladd god. Jag boxa sladd. Jag tugga sladd.

Tänker katt.