Populärkultur

Nu är klockan mycket och jag är glad och har haft en trevlig afton med smarta samtal och billig öl. Min plånbok, som ju är svältfödd just nu, bockar, hostar lite lätt och tackar med skral stämma för ölens pris. Jesper tackar för trevliga samtal med bl.a. T och M om världen, science fiction och annat intressant.

Så nu var det positiva sagt och jag tänkte skriva om det som jag egentligen tänkte skriva om. För någon dag sedan. Men då var jag hos familjen och datorn var upptagen, så min frustration över det jag tänkte skriva om ba försvann. Anledningen till att jag tänkte skriva om det nu är alltså inte alls att jag är irriterad utan bara att jag känner mig duktigt verbal, sporrad av aftonens trevligheter.

Så nu tänkte jag tokdissa Gilmore Girls.

Först måste man göra en åtskillnad, bara för att man tycker om den serien så kan man vara snäll. Det är inte som om man vore ärkenazist eller lyssnade på The Real Group eller så. Sådana människor är genomruttna rakt igenom. Gilmore Girls-fans KAN vara vettiga. Har jag hört.

Det började darra i hela min kropp på det där kan-inte-sitta-stilla-viset när jag såg lite på den serien nu för någon dag sedan. Det är dialogen jag stör mig på. Dialoguppbyggnaden är som följer:

1. I en dialog får varje talare endast yttra max två meningar. Helst korta.
2. Varje mening måste vara proppfull med roliga kommentarer. Roliga kommentarer som kommenterar vardagshumor. Sådant som man ska skratta igenkännande åt. "Hahaha, ja så ÄR det ju, dammet är alltid gråare på vintern - tänk att de också ser det och tänk så klurigt de får in det i den där meningen".
3. ALLA meningar MÅSTE vara jättesmarta och roliga HELA TIDEN. Man får inte föra normala konversationer någonsin alls.
4. För att få fram en käck och snabb fart i dialogen så måste kameran klippa fort som fan mellan varje talare.

Det är en sak att en teveserie eller film har en smart och snabb dialog, men när det ligger som en yta över hela serien/filmen så blir man bara trött och får skavsår i öronen.

Coupling är en serie som på något vis vill uppnå samma sak, en snabb dialog med smart sagda saker. Skillanden är att Coupling lyckas. Coupling är en av de roligaste komediserier som gjorts. Varje millimeter går att skära i små, små snitt med en jättevass skalpell och pytteliten skruvmejsel. Och ändå är det totalt perfekt genomfört.

Nejdu... Jag vet inte riktigt varför jag sitter och dissar teveserier klockan 1 på natten, det är ju nu man ska komma på de VETTIGA tankarna om livet. Men jag kommer inte på några vettiga tankar om livet.

Jag kan ju fortsätta prata lite om musik istället. Jag skriver "fortsätta" för att jag tänkte på musik när jag skrev om det där ovan. För i lurarna har jag smaskig powernoise. Genetic selection är powernoise när den är som bäst. Det är mer fluffigt och liksom mer luft, väder och natur i Genetic selection än i Converters musik.Därmed inte sagt att Converter är dålig musik, nej Converter är asbra musik. Men ibland kan det vara svårt att skilja den ena powernoise-gruppen/-artisten från den andra, kanske för att det nästan aldrig är sång i industrisynth.

Det som tilltalar mig när det gäller industrisynth är att man slipper överlastade texter. I EBM (Electronic Body Music) och annan synth så smäller de ofta på med texter om död och pina och hemskheter och hej kom och hjälp mig. Det blir för mycket. Oftast sjungs det med svåra basröster som är så arga så. Då tycker jag det är bättre att låta musiken få vara arg själv. Det klarar den så bra så.

Det var Audiogalaxy som fick mig att börja lyssna på industri, noise och powernoise. Audiogalaxy var bra. Lite som en bittorrent-tracker om jag inte minns fel. Men jag tror att låtarna låg på Audiogalaxys server. Sidan finns kvar fortfarande, men sist jag såg så var den totaltömd på låtar. Skivbolagen blev väl sura kan tänkas.

Hur som helst så var det där jag först kom i kontakt med industrisynth. Tack för det. Hade det inte varit för internet så hade min musiksmak varit fan så mycket smalare.

Jag läste i VLT idag om en undersökning de gjort i England. En undersökning där det visade sig att de som laddade ner mest musik olagligt även var de som betalade mest för musik. Ojdå... Korsbefruktar de två företeelserna varandra? Hoppsan, det hade jag ingen aaaaaaaaaaning om. Eller jo.

Artister/grupper jag köpt skivor med tack vare internet (inte upptäckt, några visade sig vara trista trots att jag köpt skivor med dem):

Asche
Covenant
Converter
Das Ich
Goldfrapp
Haujobb
Iszoloscope
Daniel Johnston
Merzbow
Aya Matsuura
Morgenstern
Pluxus
Puss
Sigur Rós
Slagsmålsklubben
Sona eact
Squareheads
Télépopmusik
Thermostatic
Ayano Tsuji
VNV nation
Winterkälte
Zymosiz
Sofie Zelmani

Inte nog med det...

Sedeskiva med musiken till Haibane Renmei
Haibane Renmei på devede - fyra skivor
En Haibane Renmei-plansch
En konstbok med bilder från... just det, Haibane Renmei
Filmen "Grave of the fireflies" på devede

Genetic Selection var ju riktigt najs! Så mycket bra musik, så lite pengar... Så dålig stereo. Stackars sedesamling som får stå och samla damm. Måste köpa bra sedespelare. Och devede.

Och så måste jag sova. Nu.