Svävar

Soundtrack till denna blogg: Nick Cave - To Be by Your Side och resten av den skivan: Le Peuple Migrateur.

När jag lyssnar på musik så lyssnar jag sällan på texten, såvida det inte är uppenbart att texten är viktig och att jag borde lyssna på den. Filmmusiken till Le Peuple Migrateur känns rätt rent stämningsmässigt sett. Vilande och mjuk. Det är lite småsnurrigt i mitt huvud, så det kanske kan vara bra att vila lite i den musiken.

Jag funderar på att ta en promenad, det var länge sedan sist. Jag förliltar mig lite för mycket på att jag cyklar så mycket. Men det är något visst med att ta en nattlig promenad, något som man inte riktigt uppnår när man cyklar. Även om det råkar vara på kvällen eller natten.

I natt vill jag drömma om att sväva över storslagna landskap. Det var länge sedan nu. Eller... Nej, inte så länge sedan sist. För inte så länge sedan sen drömde jag att jag svävade. Jag drömmer aldrig att jag flyger högt som en fågel. När jag flyger så svävar jag några meter över marken. När jag flyger så är det så naturligt. Som att gå. Som att sitta. Jag flyttar tyngdpunkten lite uppåt i kroppen, som att hoppa men ändå inte. Och så svävar jag. Ibland glider jag även fram, som om jag satt på en cykel. Men utan att behöva hålla i något styre eller trampa. Jag bara svävar.

Idag svävade jag fram genom orden och det var lite konstigt att komma tillbaka till verkligheten igen.

http://www.oyonale.com/