Förr och nu

Tio år sen:
22 år
1. Gick på Skinnskattebergs folkhögskola och lärde mig där måla.
2. Det var en bra tid, tristessen glömmer man och festerna och folket minns man. Jag upptäckte att jag inte var så blyg som jag trott under gymnasiet. Eller... Jag hade skapat mig en identitet som blyg och den ändrades som fan i Skinnsberg.
3. Lärde känna en massa folk som jag tyvärr tappat bort nu. Kvar i bakgrunden finns i alla fall Nils, Kajsa, Jimmy och Jocke. Vi ses väldigt sällan, men när vi träffas är det som att ingen tid gått.
4. Natten mellan den 12:e och 13:nde december 1995 blev jag av med oskulden på Skinnsberg. Med Marianne. Marianne var ett år äldre än jag och väldigt sprudlande. Vi satt någon kväll och fikade och plötsligt slet hon upp mig och drog in mig på hennes rum. Hon var bra på att slita tag i mig i mångt och mycket. I-tag-sliterskor är bra.

Fem år sen:
27 år
1. Bodde i en trea på 80 kvm i Göteborg. Hade inte så mycket aning vad jag ville göra, men jag läste svenska på universitetet.
2. Levde i en tristessbubbla som jag inte insåg att jag var i. Veckans höjdpunkt var när Aftonbladets tevetidning kom, så att jag kunde se om det var något bra att se i veckan.
3. Trivdes rätt bra med studierna. Att studera svenska och engelska var jävligt roligt, svårt men roligt.
4. Så mycket mer hände inte i Göteborg.

Tre år sen:
29 år
1. Studerade på lärarutbildningen i Linköping
2. Fick en fet jävla nytändning socialt. Tack vare internet och Lena.
3. Mådde rätt bra. Linköping var en väldigt studentig stad, men bra ändå.
4. Fysiskt sett var jag dock rätt plufsig och rörde mig inte mycket. Till och från skolan. Kort promenad till Spar. Träning på Campushallen några få gånger i månaden.

Ett år sen:
31 år
1. Extremt jävla skoltrött. Mycket resttentor fortfarande...
2. Partajade en massa skoj tillfällen hemma hos K och Lena.
3. Jag kommer inte ihåg mycket mer. Ett år sedan var ju typ igår, men min socialisering fortsatte väl.
4. I November började jag jobba som lärare på ett fyra månaders vikariat. Jävligt turbulent. Turbulenta elever. Men snälla. Jag lärde mig en massa där, mycket som jag fortfarande tar in.

Två månader sen:
1. Sommarjobbade på servicehuset. Flörtade en del med sommarjobbakollegan L. Trevligtrevligt.
2. Jobbajobbajobajboajobjaobjoajbojaojabojaa.
3. Jobbajobjoajoajbojaobjaojboajboajaoaaaaa.

Igår:
1. Jobbade mellan 13 och 21. Fick en fin komplimang av pensionären M som sa att hon gillade mig, för att jag har ett mjukt sätt. Hon tyckte att jag tog mer försiktigt i henne än många andra som jobbar där.
2. Skrev något kort mejl till nya brevvännen Harumi i Japan. Dumma tidsskillnad som gör att vi inte kan chatta/telefonera mer.
3. Tittade igenom Folkets bios program och insåg att jävvlar vad mycket götter dom visar där.
4. Insåg även att jag måste ta tag i mitt liv litegrann. Som att göra annat än att jobba t.ex.

Idag:
1. Vaknade 5:30 med en tydlig dröm i huvudet. Men den försvann snabbt. Den var i alla fall rätt neutral. Varken jobbig eller trevlig. Men tydlig. Men swosch så försvann den.
2. Åkte till jobbet och hittade där kollegan M som trodde att hon skulle jobba 6:45. Men hon började inte förrän 7:30. M är den mest attraktiva 57-åring jag träffat för övrigt. Till sätt och utseende. Skoj.
3.Cyklade efter jobbet hem till föräldrarna och träffade min bror Petter som sover hos mamma och pappa några kvällar, då han går någon kurs i Uppsala. Petter spelade mest dator men det var kul att träffa honom ändå.
4. Fick äntligen min Galago-t-shirt på posten. Fint tryck med Åke Jävel och texten ”Kuken” under. Det är tack vare Åke Jävel och hans tecknare Lars Sjunnesson som jag använder ”Kuken” som svordom förresten.
5. Slogs av hur goda föräldrarnas päron blivit (eller borde jag skriva päronens päron?). De har varit stenhårda i flera veckor, men nu var de goda. Jag åt fem på raken.

Imorgon:
Jobba 7:30-16:15. Ska på kvällen försöka ta mig iväg till Impro/teatersport på Studio Westmannia. Jag orkade inte gå första gången och vill helst inte missa en gång till. Ska svara på ett mejl från en japanska som verkar intressant. Jag får många svar på min anonns på japan-guide.com, men de flesta är trista. De skriver på kackig engelska om sina intressen, att de gillar Sverige och att de vill bli min brevvän. Orka... Som kidsen säger.