tala tyst och mjukt men bär på ett slagträ

söndag 16 oktober 2005

Insamlingsgalor

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till insamlingsgalor och liknande. I ett perfekt samhälle så skulle inte insamlingsgalor, 90-konton och organisationer som Rädda barnen behövas. Vi fortsätter att skänka pengar år efter år efter år till olika bra ändamål. Men de här insamlingarna är på något vis bara ett sätt att stilla västvärldens dåliga samvete, för genom att samla in pengar så kommer vi ändå aldrig åt grundproblemet.

Visst kan pengarna gå till hjälp till självhjälp, men snedvridningen i världen består ändå. Så länge vi behöver 35 sorters tandkräm och skitbilliga WE-tröjor så spelar det ingen roll om vi skänker allt vi äger till organisationerna. Lite ironiskt var det när de sa åt oss att ringa till Världens barn-galan för att kunna vinna en bil. Ett lyxigt vrålåk som på något vis är en finfin markör för hur snett världens tillgångar är fördelade.

Jag säger inte att det är fel att skänka pengar till olika ändamål, men problemet kommer aldrig lösas på det viset. Åtminstone inte grundproblemen.

Jag tror orättvisorna i världen kommer fortsätta, tills de säger ifrån och någon slags revolution inträffar. Jag tror att gränsen snart är nådd. Att skänka pengar till hjälporganisationer är lite som att fylla ett kärl med vatten, ett kärl med ett litet, litet hål i botten. Det spelar ingen roll hur mycket man fyller kärlet, det kommer ändå aldrig att vara helt fullt någonsin. Inte förrän man täpper till läckan.

Men vad kan man göra? Jag vet inte. Tills vidare får jag skänka pengar och försöka vara en så bra människa jag kan vara.

Sen undrar jag varför sådana där insamlingsgalor måste vara så jävla tråkiga... Inslagen om hur barnen har det i olika delar av världen är intressant, men annars... Lasse Berghagen, Darin, Carolina Klüft och så vidare i riktigt mjäkig fes-svensk anda. Tanken är väl att alla ska ha något i programmet som tilltalar dem, men jag tycker bara det blir skittråkigt. Fotbollsspelare som puttar en golfboll så nära ett streck som möjligt. Eh? Underhållande? Inte så där jätte. Kanske är underhållningen så pruttig för att de försöker hålla det så billigt som möjligt, för att så mycket som möjligt ska gå till själva insamlingen? Ja, så är det nog.

Lasse Berghagens musik är så astråkig och fiiiiiin så det kliar i hjärnan på mig. Ungefär som när jag lyssnar på Bo Kaspers orkester, The Real Group och Norah Jones.

Annars är jag förkyld. Dock inte så förkyld som jag trott. Jag blev förkyld igår och är nog frisk imorrn. Värsta expressjukan ba. Nyss åt jag en färdigpizza som luktade salami. Enligt innehållsförteckningen så innehöll den inget kött, men jag är skeptisk. Nu inbillar jag mig att det gör ont i magen, men det kanske är för att jag åt fyra skum-kokosbollar innan pizzan... Vem vet. Inte jag.

Inga kommentarer: