The Aristocrats

Jag har insett vilken den absolut sämsta och värsta formen av humor är. Det är när det är två programledare på t.ex. en gala, melodifestivalen eller Folktoppen på SVT som ska vara roliga. Då måste de av någon outgrundlig anledning skoja till det och låtsas en massa saker, fejkgräla t.ex.

Person 1 säger något, person 2 blir upprörd på låtsas och så vidare. Allt som oftast så måste skiten leda till en presentation av en låt eller nästa inslag eller vad som helst. Sådan humor är fan värre än allt annat.

Idag såg jag filmen Aristocrats med T. En riktigt mysko film och intressant. Och rolig och orolig. I USA så utvecklade ett gäng komiker för typ 30 år sedan en vits... Äh, läs den här utförliga och bra länken först så slipper jag förklara:

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Aristocrats

Ibland blev det lite för mycket av chockverkan, har man hört en asgrov Arsistocrat-vits så har man hört de flesta. Intressant blev det istället när komikerna vände på det hela, när de gjorde en vits av vitsen, när de ändrade poängen. Metahumor på något vis.

Jag tycker det är intressant att fundera i banor kring vad humor är. När är något roligt och när går det över gränsen? Kan man skämta om allt? Vad är bra humor? Jag älskar svår humor, humor där man sätter skrattet i halsen, när man skrattar fast man inte ska det. Och när man inte skrattar när man inte ska det eller ska man det eller vad eller?

Oberäknelig humor är också bra som fan. I filmen berättade en av komikerna, vars namn jag tyvärr inte minns, en variant på Aristocrats-vitsen. I den varianten bestod familjens show i en massa gulliga aktiviteter, en massa rara saker som att servera tårta och te, knyta rosetter och klä sig i fina kläder. Och när mannen sedan frågar vad de kallar sig så svarar de inte "The Aristocrats" utan något i stil med "The cocksucking motherfuckers" eller så. Det var roligt. DÅ skrattade jag som fan. Men som sig bör går det inte att återberätta så bra här.

Och sist men inte minst. Fantasifull humor. Det är för fantasifullheten jag älskar Eddie Izzard. När associationerna går precis som de vill, från punkt a, till punkt b, till punkt f, vidare till punkt a igen, sen hoppar det till punkt 45 för att landa en stund på punkt Gnhö. När man sen tror att tankebanan lagt sig så tar den ett gigantiskt kliv till punkt 2@ och sen till Boll 9.

Filmen var riktigt intressant och stundtals även jävligt rolig. Tyvärr var det bara jag och en till kille som storskrattade. Men han skrattade mer än jag, så det kändes skönt.

Rekommenderas så länge ni är intresserade av VAD humor är och inte bara chockas av de extremt grova skämten.

http://www.imdb.com/title/tt0436078/