Japanrobotar

Förmodligen är tanterna och gubbarnas kissande ett sekretessbelagt ämne, så det får jag inte skriva dagbok om. Men är det inte konstigt att man ska väga en blöja trots att man med tusen procents säkerhet VET att den är okissad? PRINZIPER ÄR PRINZIPER!

Annars har inget spännande skett. Jo, jag har fått två påsar te på posten. En påse Sencha High Grade och en påse Gen Mai Cha. Fan, jag börjar bli lite av en tesnobb på gamla dagar... Skoj. Jag kan inte stava till kånäsör, så jag skriver snobb istället. Dessutom ger det mig en snygga aura av självironi. Självironi är en finfin grund till nöjessamma dagböcker. Är man självironisk och självkritisk så blir ens dagböcker av samma outstanding klass som mina mästerverk. Blygsamhet går in i samma gäng som självkritik och självironi och är också bra.

I alla fall. Gen Mai Cha var snaskigt. Grönt te med rostat ris i. När jag reser till Japan ska jag ta med mig en machete och gå bärsärkargång i alla teskogar i hela Japan. De gröna stråna och det rostade riset virvlar som fångad i en stormvind runt mitt huvud när jag viftar hejdlöst med min te-blodiga machete. En stor tratt, en sådan som bönder har i sina sädeslagsbilar för téet rakt ner i min gigantorygga.

Ja. SÅ roligt har jag, så skoj att jag skriver om te och piss. Lalalala. Te och piss, te och piss...

Jag har återupptäckt Morning Musume. De är ju fan bra när de är bra. Smöriga när de är dåliga, men bra och studsiga när de är bra. Ta t.ex. "Ai Araba it's allright", en riktig öslåt. Körer där körarna står på led och ler är ju aldrig fel heller. "Aikoto Aru Kinenno Sunkan" är också en sådan låt. De är så mainstream och fel som det bara kan bli, men ändå. När de är så där ösiga, glad och hit:iga så skiter jag i det och bara sprallar med.


Så här är det: Japaner är jävligt duktiga på robotar och datorer och high tech-stuff. SÅ... I min glansiga gröna påse Gen Mai Cha finns det små, små korn. Inte korn av rostat ris som man kan tro, utan korn av japanrobotar. Dessa japanrobotar sänder de ut över världen på olika sätt. De sände ut de första japanrobotarna någon gång för sisådär 20-30 år sedan. japanrobotarna sprids - som nyss sagts - i te, i luften och på en massa subliminala vis som bara japanerna själva känner till. Jag har druckit japanrobotarna och nu borrar de sig upp i min hjärna och får mig att tro att japansk gladpop är bra på riktigt. Ja, ni ser. Anime- och manga-karaktärerna har stora ögon för att de lättare ska kunna spruta ut japanrobotar. Så beware!

Motgift är att lyssna på vikingarock, "nationell" musik och liknande SVENSKa grejor. Under tiden ska man frossa i blodpalt och mjöd. Då rinner det rosa sockret ut ur öronen. Ja, inte bara sockret utan även den basala gröna-te-vätskan. Klar och fin. Men det är bättre om den byts ut mot grumlig mjöd. Eller jag vet inte. Nu svamlar jag mest. Socker är gott. Japan är bäst.

Men... Det är mycket skit i Japan också. Föffan. Japan är ett duktigt könskonserverande land. På min ära. Min brevvän Harumi är 35 år och ruskigt besvärad över att hon är ogift, ja t.o.m. singel.
Dessutom utfärdar de i Japan fortfarande dödsstraff. Och jagar val. Och tokfiskar sönder alla hav. Och har en ruskigt sne kvinnosyn ibland. Och så vidare.

Men koola japanrobotar gör de i alla fall. Och det förlåter det mesta. Eller nått...

Bäst jag sparar dagboken nu innan jag kommer på mer att svamla om...