Lite som du

Jag är lite anti allt som är nytt, lite så där lagom hälsomsamt anti. Efter ett tag så släpper det och jag slänger mig med uttryck som "värsta" och "orka!". Så när Lena idag sa att jag skulle "Blogga" så tänkte jag att nä, jag ska inte blogga, jag ska skriva dagbok. Men så skrev jag inte dagbok heller, för jag kom inte på något att skriva.

Men nu gjorde jag det. Jag såg just ett avsnitt av den utsökta teveserien "Lite som du". Det tog ett tag innan jag hittade den serien, jag reagerar instinktivt negativt när jag ser kombon Söndagskväll-SVT-20:00. Så jag ba ratade den serien ett tag. Tack och lov hade jag då inte läst att det även var en "romantisk komediserie", för då hade jag dessutom fått klåda.

Men fan, vad bra den är! Dialogen och humorn är så där lågmäld, så igenkännande och - som den är när den är som bäst - även exploderande då och då. Bengt Nilsson som Niklas och Magdalena In de Betou som Kicki är strålande i sina roller. Lite lagom neurotiska, mänskliga och roliga som fan! Idag blev jag dessutom så där småputtrigt varm i kroppen och grät ett par tårar. Ska väl inte berätta varför, men det var lite samma glädje som jag kände då jag såg de sista avsnittet av "The Office". En liten bonus till er som följt den serien ba så där. From me to you.

Sen har saker skett som jag kan känna att jag inte har lust att berätta om i en dagbok eller "blogg". Jag hintar lite istället, så får ni som vill veta på sant ta reda på det från mig istället. Finfint känns det i alla fall, får väl se hur det känns imorrn kväll när jag kommer hem från Stockholm. Just nu flyter det på så att jag nästan kan ringa till Patent och registreringsverket (eller vilka det nu är som har hand om det hela) för att byta mitt mellannamn från Karl till Flow. Eller nått. Flyyyyyteeer....

Nej, om man skulle ta och sätta upp sin adventsstjärna kanske. Eller? Jag kanske inte behöver den i år...