Smyg-nazist-punkteringar

Pyspunkor är lika illa som smygrasism. Att vara en pyspunka är något av det värsta man kan vara. De bara pyser och pyser och viskar samtidigt att "Pssssss... Jaaaag äääär ingen riiiktiiiig punka, mig kan du skiiita i... Pumpa bara i lite mer luuuuuft i däcket så fixsssssar det siiig..."

Fy fan!

Tacka vet jag en riktig rejäl jävla brakpunka. Som den jag fick i somras. Helt plötsligt började däcket dunka och dunka. När jag stannade för att se vad som var fel så pös hela jävla slangen ut! Utanför däcket! Som en stor jävla anakonda. Jahaja tänkte jag, här står jag med en anakonda på cykeln, hur ska jag nu förflytta den. Men det löste sig, slangen blammade sönder. DET är en RIKTIG punka.

När jag bodde i Göteborg så gick till och med däcket av en gång. Eller så är det jag som försöker imponera med häftiga punkteringsanekdoter. Vem vet.

Men helvete för pyspunkor. Det finns ju ingen anledning i helvete att fixa en sådan. Sitter den dessutom på framhjulet så är det en än jävvligare punktering.

Jävla svensson-nazist-punka.

Men tack vare skiten så har jag i dag tagit tag i en massa annat bra, diskat, städat, lämnat böcker på biblioteket och grejsat.

Och om en timme ungefär så åker jag till Ståkklåm.

Jä.