Turbolens

Det är helt mysko att vara i Västerås nu. Det är min stad men ändå inte. Och i min lägenhet har jag inte varit på över en vecka. Stackarn.

Idag var jag hos sjukgymnasten och fick lite snabbmassage och lite träningstips. Det kan vara på sin plats för min rygg är gjord av jäst saffransbulledeg som någon stoppat in golfbollar i. Ungefär. Eftersom mina ben är av guds nåde och kräm della kräm så har jag inte brytt mig så noga om överkroppen. Inte så att jag vill bli en ARNOLD (tm) men mer så att jag vill ha en rygg som inte fylls med golfbollar ur en tratt så fort jag råkat sitta vid datorn en timme eller tolv.

Om Västerås dårå... Jag står i startgroparna påväg bort från stan. I Stockholm hägrar Lotta och ett smörgåsbord av gotter; Lotta, Olivia, folk, kulturliv, nytt, nytt, nytt, spännande, läskigt, intressant, pirrigt. Och... Något som inte går av för hackor: EN BALKONG! Kan ni fatta att jag efter 10 år i eget boende ÄNTLIGEN blir med balkong. Oj.

Det är som sagt jävulusiskt roligt och spännande. Ett litet Aber kan jag ju bjussa på. Det måste man inte, men jag gör det ändå. Bara för att visa vilket litet Aber det egenklien är. Jag är toktrött hela tiden. Tröttifötti. Men fansikens vad jag ser fram emot det. Spännande! Jag är trygg med Lotta så det ordnar sig.

På vänsterarmen ska jag tatuera en blomma och en stjärna. Blomman ska ha lika måna ”uddar” som stjärnan och vara väldigt stiliserad och enkel. Det är viktigt att blomman har lika många blad som stjärnan har uddar.

Hejsvej från blomman Jesper