Västerås

Jag sitter vid datorn hemma hos mina föräldrar, på golvet sniffar en liten hund omkring som en sådan där automatisk robotdammsugare. Hunden är smartare än dammsugaren, för hon suger bara i sig sådant som är gott medan dammsugaren suger i sig allt, även legobitar. Dammsugaren existerar inte i det här huset även om det lät så när jag skrev texten ovan. Hunden existerar för tillfället i det här huset, men om några timmar så kommer hon och jag befinna oss i en lägenhet i Stockholm istället.

Jag åkte till Västerås i torsdags för att se på Thåström tillsammans med min bror Petter. En julklapp från mig till honom. Thåström var helt okej, jag kunde höra att låtarna var bra, men jag kan inte längre relatera till hans musik. Thåström är liksom gymnasiet för mig. Så avlägset. Men jag gillar att han gjorde om sina gamla hits och spelade dem i 00-tals-dräkt. Helt okej. En stark trea av mig. Hade det varit 1990 så hade jag, om inte vrålat, så åtminstone tänkt som några av kidsen längst fram: att han är gud eller åtminstone att fan va kool du är! Men inte nu. 3+

Det är lite krejsy, jag har varit ifrån Lotta i typ tre dagar, men det känns som åtminstone en vecka. Jag tänker på dig titt som tätt, ja, ganska jättemycket faktiskt, men det är ändå soft. Jag längtar men ÄR ändå i nuet just nu här.

Igår var en sådan dag. Vackert vinterväder, precis lagom kallt. Blå himmel. Jag gick ut med Olivia och hon var på, hon hade inget emot att ta en sjujävvla promenad. Så vi gick och gick, jag var ute med den där lilla hunden, den pyttelilla hunden i omkring 75 minuter. Och hon blev inte trött. Jag tror bestämt att hon består av 1,5 kilo kryptonit och krut och nitroglycerin.

Jävligt skön promenad, jag tänkte inte på något alls, jag bara såg, pratade med Olivia och försökte hitta omvägar för att få vara ute lite, lite längre.

Men just nu tänker jag på dig älskade. Älskade Lotta.