Människor är gulliga

Människor är gulliga. Nu ska jag förklara en grej som jag tycker är ganska gullig med människor:

Det finns rulltrappor och så finns det rullband - som rulltrappor fast horisontala.
I rulltrappor står folk stilla, men på rullband går alla.
Jag går ofta i rulltrappor och alltid på rullband, för när man går på rullband så känns det som att man går jättefort utan ansträngning, nästan som om man flög. Speciellt jättemycket känns det så när det går folk bredvid rullbandet - på den vanliga marken.

Hade det varit så att folk gick på rullbanden för att de hade bråttom så hade de väl gått i stora skaror även i rulltrapporna? Eller?

Människor är gulliga.

Jag tycker det är lite fint att folk står i kö till bussarna i Stockholm. Det gjorde de aldrig i varken Västerås eller Linköping eller ens Göteborg. Jag vet inte om det är gulligt eller om folk får stryk med påkar ifall de tränger sig på bussarna, men skoj är det i alla fall.

Jag tycker det är lite skoj att folk står till höger i rulltrapporna i Stockholm, för till vänster så går eller springer man. Det är kanske inte så gulligt eller ens konstigt, men jag undrar ändå varför folk kollektivt valt att stå just till höger i rulltrapporna. Sådant kan man tänka på.


Den här helgen var jag och Lotta på inflyttningsfest hos min bror Petter och hans tjej Therese i Alingsås. Där kryllade det av 25-35-åriga tanter och farbröder. På en fest jag var på i Linköping för inte jättelängesen kryllade det av 20-30-åriga tanter och farbröder. På den festen skrattade några av mina gamla filmföreningskamrater åt mina röda jeans. Mest av chock tror jag.

De hade nog bestämt sig för att Jesper han är si eller så och så kom jag där i röda jeans och ba chockade dem. Smal hade jag blivit också. Tänk så tokigt.

Jag tycker det är roligt att se hur lite jag måste vara som jag trott jag är. Jag är den person jag vill vara och mina röda jeans är lite av ett utropstecken för det. Jag ÄR inte blyg och tystlåten, jag ÄR inte passiv och handfallen.

Jag ÄR Jesper och det fanemej jag själv som fyller på med vad jag vill vara. Klunk-klunk-klunk-klunk.

Låter kanske lite hurtigt-[valfri författare till dålig självhjälpsbok från t.ex. USA med hurt-glad man/kvinna med kritat frireligiöst leende], men det skiter jag i. Man väljer faktsikt mer än man tror.

Den lilla trälådan jag suttit i börjar knaka betänkligt i fogarna av mina asschyssta skors sparkande.


Jaja. Helgen var i alla fall ruskigt trevlig. Jag fick träffa Lottas syster och mamma och hon mina syskon. Vissa av dessa släktingar hade vi träffat tidigare, men inte alla. Jag är så jävla glad att vi kommer så bra överrens med våra respektive familjer. Förresten så kommer jag finfint överrens med Therese också, och det är också roligt. Fan vad bra vi är. Vi som satt runt två bord - ett i Väderstad och ett i Alingsås.

Roligt och flytigt har det varit. Hela helgen lång. Men nu är jag trött. Lotta sover sen ett par timmar och strax ska jag joina henne.

Nattinatti.