Berg-och-dal-bana

Jag frågar Aksinja vad jag ska skriva om, hon svarar inte utan piper lite mot Olivia istället. Ett litet pip som jag tror betyder Lek med mig! Olivia svarar pip-brrrr, pip-brrr och jag tror det betyder typ: ja, jag leker gärna med dig men jag vet inte riktigt hur. För hon brrpiper med viftande svans.

Aksinja har högsta betyg och fem guldstjärnor på hundspråk och Olli har högsta rang Överstelöjtnantant i människor. Och det är bra, för då kompletterar de varandra så fint.

Två gånger i mitt liv har jag känt att jag kan göra vad som helst, att inget kan stoppa mig, att allt är möjligt. Idag kände jag så ena gången. Den känslan ska jag packa in i en liten guldsäck och trycka in djupt in i hjärtat. Ploff.

De senaste dagarna var Lotta, jag och hundarna och körde bil hit och dit i Svärje.
Tjofadderittanlambo vad våra känslor åkte bärjådalbana. En hade svansen mellan benen och tom blick ena stunden, nästa stund satt två av människorna vid ett bord och pratade varmt och glatt med några andra människor, tredje stunden åkte offerkoftan på hos den långe mannen med raggarmusche och nästa sekund rushade en hund ner för en liten gräsbacke glad som få.

Det var tjo och det var tjim och bu och bä och pest och kolera och mycket god mat. Och faktiskt även en del knepig mat.

Men hur det nu var och hur familjen Jesper-Lotta-Olivia-Aksinjasson nu hade det med karusellåkandet så var det jävligt skönt att få dumpa av sin kropp på de gröna sängderna i vårat hem.