22/4 1990

Nu har Halldin slutat i vår klass, så nu har jag ett eget skåp... gissa vilken status som ligger i det.
Egentligen förstår inte jag varför alla är så glada att han slutat, om det var någon han var taskig mot var det ju mot mig, och under hans sista tid i vår klass var han ju inte speciellt taskig mot mig heller. De måste ha missuppfattat det hela, och tyckte väl synd om mig. Det var väl därför de blev så glada över att han slutat.
(Det känns väldigt ovant att ha eget skåp, så mycket plats!)

Ibland har jag speciella deppardagar då jag tror att jag aldrig kommer få några riktiga kompisar och att jag aldrig kommer lära mig snacka obehindrat. Sådana dagar tänker jag:
-"Nu ska jag prata med kurator´n." Men det blir aldrig ju av!!! Faan! Inte kan jag ringa till KU (Kommunistisk ungdom) heller, nu får jag fanemej ringa dit!!!!!

(På måndag... jag meddelar er senare hur det gått)

Jag tänker mig läsarna av denna bok som mig själv och min tjej (?) (Pessimist som jag är så får jag nog alrig ngn. tjej) näärå.)