Aftonkaskadspyan och dess kamrater

Vad är tanken med valaffischer egentligen? Är det konstigt att folk inte engagerar sig partipolitiskt när de tror vi är helt borta i huvudet fyra gånger om året?

-Titta, där är en grotesk närbild på Maud Olofsson! Hon ser snäller ut, henne måste jag rösta på!

-Wow! En kommunalpolitiker jag aldrig hört talas om och inte vet vad han står för förutom rättvisa, fler jobb och bättre för alla. Men han ser ju så gemytlig och rar ut, så honom måste jag rösta på!

-Titta Lars Leijonborg kan le, då måste deras politik vara jättejättebra för annars hade han ju inte lett eller hur?

Alla de etablerade partiernas valaffischer är mer eller mindre urusla, åtminstone av de jag sett, men Folkpartiet måste nog ha de i särklass äckligaste.

Ordnungsbetüg i Schkolan, ja, nu är allt så piffigt und bra så nu behöwer wi inte göra något annat!

Betyg från sexårsverksamheten är jättebra. Barnen ska veta vad som förväntas av dem, här ska inte tänkas, här ska inte någon få för sig att man studerar för sin egen skull. Här ska produceras duktiga okritiska samhällsmedbürgare!

Att Moderaterna kallar sig det nya arbetarpartiet är ju ett rejält hån mot hela arbetarrörelsen och alla något så när tänkande människor och resten med. I och för sig så hette ju de styrande i Tyskland under 30-talet Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet, så de jobbar väl bara på i en fin gammal tradition...

Skriver ni kommentarer om det här så ska ni veta att jag inte orkar diskutera något som helst dugg alls om politik såvida ni inte har exakt samma åsikter som jag. Diskuterar man politik så finns det tre olika utfallsmöjligheter på diskussionsgången:

1. Personen är en idiot som bara raljerar om att socialismen fungerar inte, titta bara på Sovjet. Han eller hon går på som en ångvält, lyssnar inte på ens minsta lilla sakargument eller försök till sansad diskussion. Personen avslutar med en fet bunt personangrepp och andra osakligheter om att du är ju dum i huvudet och så vidare.

2. Personen har andra åsikter än jag, är påläst och klarar av en vettig och sansad diskussion. Men ger sig inte. Han eller hon skriver inlägg på inlägg på inlägg. Gärna på 500 tecken åt gången. Natt och dag, sida upp och sida ner. Intressant, välformulerat, sansat och... tröttsamt. Så sådana diskussioner kväser jag också i sin linda och motar Olle i grind innan de ens börjar.

3. Den jag diskuterar med är av samma åsikt som jag och då blir allt precis som jag vill ha det. Jag skriver några cyniska och ironiska rader om hur dumma de andra är, han eller hon svarar med något bitskt och så håller vi på så en liten stund och blir båda nöjda och glada och inte ett dugg mer insatta i politik halleluja.

Socker är en konstig sak. Idag åt jag tårta på jobbet. Tre bitar och den var jättenyttig ety det var frukt på den. Frukt innehåller som vi alla vet jättemycket fiber. Så jag moffade i mig tre fiberstinna och kruskaklisvällande tårtbitar.

För typ en timme sedan åt jag en chokladkaka. Och som sig bör med godis så tror jag av någon magisk anledning att fan vad gott det ska bli med godis. Jag äter en mängd och tröttnar sedan. Både mage, själ, och blod tröttnar med besked big time yeah aha!

Om jag svettas så kommer det inte svett utan kristyr. Ja. Och hela jag är som en överjäst deg.

Så där har det alltid varit, mängden socker som behövs har bara varit olika. Nu är mängden ganska liten, inte ett halvt kilo snarr som förut. Men ändå. Sockret bränner nog bort lite hjärnceller så att man tror att nu, den här gången så kommer socker vara jäääääättegott och jag kommer känna mig exakt lagom tillfredställd och belåten.

Jo. Tjena.

Metro och City (eller vad den nu heter, den där som inte är Metro, men som är gratis och nästan likadan) har smaskiga löpsedlar i redig bajspress-stil. Det senaste på tapeten är visst att skrämma sönder kvinnor så de inte vågar gå utanför dörren. Att de flesta övergrepp sker av en man de känner nära, pojkvän, man, ex eller liknande, pratar man jävligt tyst om. Det har gått så långt med tvångsmatningen av skräckpropaganda att inte ens den mest upplysta kvinna undgår att vara rädd eller åtminstone orolig när hon är ute på kvällen eller natten. Bajs på er skittidningar.

Aftonbladet öser idag på med en lista över alla polisens fejk-trafik-kameror. 400 stycken och Aftonbajset har hela listan. Jättesmart Aftonkaskadspyan... Verkligen. Vad är tanken? Att öka antalet trafikolyckor? Då jobbar ni på bra skitjävlar. Sen har de mage att kalla det hela för bluff. Jag känner mig inte speciellt lurad i alla fall. Jag har lite svårt att se att ett försök att öka trafiksäkerheten skulle vara en bluff.

Vad sägs då om polisbluffen?
Här bränner jag på i 200 km/timmen och tror att nu står det en poliskontroll runt nästa hörn, men så... står det ingen där! Fan, nu är det jag som ringer Aftonanalen!

Eller lapplisebluffen...
Jaha... Nu har jag parkerat i fontänen på Sergels torg i fyra dagar och inte en enda jävla p-bot har jag fått... Jävla lapplisor!

Nu ska jag se på teve med kanske en hund på magen. Ajö.