Kläder och kastande

Sedan tidigare har jag Stray Boys som favvoklädmärke och nu har jag hittat ett till - Kana Beach. Jag har sedan tidigare ett par haremsbyxor från dem och här om dagen kom även en jacka därifrån som jag ska bära i vinter med andakt. Roligt att kläder blivit så intressant. Lotta är min personal shopper och den person som fått upp mina ögon. För kläder och för så mycket annat.

Idag hivade jag en massa kläder som inte får rum i mitt liv längre. Kläder som blivit kvar bara för att de "ska" vara kvar. För att de haft ett roligt tryck, för att de varit förknippade med något fint minne eller helt enkelt för att de är gamla. Jag har t.ex. ett par byxor som jag sydde i sexan. Som jag aldrig har använt och som inte ens är speciellt åttiotaliga. Jag sparde tills nyss på min student-t-shirt. Som jag använt en gång sen jag slutade gymnasiet. Varför? För att den är gammal. När använder man en student-t-shirt som vuxen utan att se helt galen ut? Aldrig. Ungefär lika galen som när man kommer traskande i en studentmössa. Den har jag också kastat, senast jag flyttade.

Det är skönt att kasta saker. Renande. Att hiva saker som symboliserar någon jag inte vill vara. En tid som inte finns längre. Att det ibland är lite motstånd gör det ännnu skönare när man väl kastar.

Det finns faktiskt inga saker jag inte skulle klara mig utan. Inte av nostalgiska skäl i alla fall. En kyl, en säng och en dator kan ju vara bra att ha, men jag sparar inte längre på saker för att leva kvar i det förflutna. Nu sparar jag saker för att jag tycker om dem. Som saker. Inte som levande ting med själ och känslor.