Teckenspråk

Jag jobbar som elevassistent på en särskola här i Stockholm. Lärarna och assistenterna där använder teckenspråk för att förtydliga det talade språket. En förenklad version av teckenspråk så att säga.

Nyss satt jag och tittade lite på teveprogram med teckenspråk och slogs av att jag faktiskt kände igen några tecken. Den känslan är schysst, när ett språk går från att vara bara en massa bludder - eller i det här fallet viftande med händerna - till att bli ord. De tecken jag lärt mig är väldigt basala och inriktade mot förståndshandikappade barn, men de används också av "normal"-begåvade.

Jag kan de här orden:

Jobba
Skor
Strumpor
Gå
Buss
Rida
Häst
Hund
Glass
Smörgås
Skorpa
Kött
Mat
Fånig
Sluta
Fel
Snäll
Röd
Blå
Söt
Kaffe
Paj
Skola
Tidning
Saft

Och några till. Men jag skriver inte upp fler, för det blir så tråkigt att läsa.

Vad gäller teckenspråk så är det lite grejor jag slagits av, och funderar kring. Döva tillhör det vanliga samhället, men har ändå någon slags subkultur som är deras egen. Jag undrar t.ex. varför dövas barnprogram är så usla och slapstick-betonade. Det finns en riktigt usel avart med en man med brunkräm insmetat i ansiktet och med päls på kroppen. Han krälar omkring på alla fyra och ska väl föreställa hund.

Kanske är det så enkelt som att döva måste använda minspel och kroppen mer när de kommunicerar och att det får till följd att de älskar slapstick och dratta på ändan-humor? Nu gissar jag hej vilt, men nog har jag en poäng?

Finns det dialektskillnader inom teckenspråk?
Hur viskar respektive skriker man på teckenspråk?
Kan en döv se vem som talar bara genom att se händerna och armarna på den som talar? Som när vi hörande hör en inspelad röst på band typ.
Hur ser händerna och armarna ut på en person som enbart talar teckenspråk? Är han eller hon starkare och/eller smidigare än talande?
Kan man prata lika snabbt på teckenspråk som med rösten?