Ögon som sprakar och glöder

Jag har varit sunkigt nostalgisk flera gånger i mitt liv, har tänkt på bra tillfällen i det förflutna och inte sett det tradiga, sega, jobbiga runt omkring. Det är på sätt och vis en sund taktik, men inte lika sunt när man inte insett att det varit grått och slask även runt solglimtarna. Så. Jag är lite försiktig när jag tittar tillbaka på det förlutna nu för tiden.

Men jäklar vad uppochnedvändande karuselligt det senaste året varit. OMFG som di där ungdomarna i för stora byxor och kepsar inomhus som inte pratar bra svenska som man gjorde förr säger.

När man står, sitter eller ligger sisådär 30 cm från hennes ansikte, när hon ler med hela sig, från tår till hårfäste, då försvinner allt annat. Jag känner igen varenda skratt- och livsrynka, det stora leendet med de mjuka läpparna, ögonen med solar, Diors glans och hennes värme - från kropp och själ, jag känner igen allt som insidan av min ficka, som insidan av de klara delarna i min nyligen kickstartade hjärna, som löven mot himlen på sommaren, som Olivia när hon sover i mitt knä. Jag känner igen det men vill ha mer och ge mer och uppleva.

Du har lärt mig så mycket så jag vet inte hur jag ska börja. Jag vill leva med dig alltid överallt jämt jämnt bergochdalbana upp ner och hem.

Lotta