Lidde

Sen i helgen har vi varit med katt. Katten kallas Lidde, luktar varm trolldeg, ser ut lite som en ejlien, älskar min skäggstubb/mig och är hur kool som helst. Extremt social, lugn och skön.

Lidde ska bo hos oss i två veckor för att se hur han och vi trivs, funkar sen allt som det ska så blir vi fodervärdar åt honom.

Olivia var väl måttligt nöjd med att ha en katt här, ett djur som både kan och får gå upp på bord, säng och andra möbler. Hon börjar så sakteliga förstå att han inte är ett dugg intresserad av hennes hundgodisar och tuggpinnar så nu är hon mer soft, kan till och med ligga bredvid honom då och då. Hon fick väl lök på laxen och sura uppstötningar när Aksinja introducerades hos oss, hon var - och är - ju hund och fick för sig att hon fick käka av Ollis snarr. Vilket hon fick för oss, men motvilligt av Olivia. Nu platsade ju tyvärr inte Aksinja hos oss, men Lidde tror jag kommer smälta in finfint, han är ju inte alls rädd och ängslig som Akki var. Hon lever förresten ett gött liv nu, rushar runt med sina Ruskiy toy-kompisar för fulla muggar på kenneln hon föddes på.

För övrigt fortsätter jag att fascineras av hur föränderligt livet är, hur roligt det är att fundera kring varför jag gör saker som jag gör, varför jag är uppfuckad på vissa plan och riktigt fiffig på andra. Jag tar ingenting för givet längre, på ett jävligt bra sätt. Livet är bra jävla bra och nu har vi dessutom en varm trolldegskatt i vår familj.

Som ser ut så här:






















































































Fler bilder finns hos Lotta.