Ryggsim

Igår simmade jag ryggsim, utan hjälpmedel. Det är något av det största som hänt mig och nu, just nu, känner jag att jag kan göra vad som helst. Igår hoppade jag från bassängkanten, dök efter ringar på bassängbotten, flöt med huvudet nedåt, huvudet uppåt och slutligen: ryggsim. Utan hjälpmedel.

1982 var jag nio år och började simskola. Att gå och simma innebar ångest, olust och rädsla fram till åtminstone högstadiet. Jag minns inte när jag lärde mig simma bröstsim utan hjälpmedel, men det var åtminstone sent.

Och jag har aldrig, aldrig någonsin haft roligt när jag badat, förrän nu. Visst gå omkring, småplaska och halvsimma kan ju också vara skoj, men inte som nu. Jag har gått omkring på jobbet och tänkt titt som tätt att: Jag kan simma ryggsim.

När jag simmade omkring associarade jag till filmen 2001 när Dave Bowman flöt omkring i datorn HAL. Allt jag hörde var min egen andedräkt.