...

Det var väldigt länge sedan det var så synd om mig som det är nu.

Jag har jobbat på Årsta gård sedan augusti och har varit sjuk väldigt många gånger, så många så att det inte går att räkna för det är noll gånger. Noll gånger, jag har varit sjuk och frånvarande, förutom två semesterdagar, noll gånger. Noll. Smaka på ordet. Noll. Ingen. Inget. Nada. Zero.

Jag har suttit i festkommitén på Årsta gård, ett gäng sköna pajsare som tillsammans satt samman en finfin fest. Klockan 19 gick festen av stapeln, fint smyckat, förväntansfulla smuttare, nya ansikten, finklädda människor, god mat och lite skön musik i bakgrunden, små samtal som börjar bubbla.

Då bestämmer sig febern för att slå till.

Jag har varit sjuk hela dagen, men tagit det lugnt, inte burit och släpat, utan tagit det lugnt och vilat, kom till festen och tänkte att fan, det här ska jag väl kunna klara av. Inget hårdpartajande, men det var jag ändå inte sugen på.

Bof! Feber.

Som att vinna på Lotto men tvärtom
Nu ska jag dricka te, se på Anders & Måns på datorn och bara götta in mig.