Sista dagen på vikariatet

Idag var Johanna Westman programledare för melodifestivalen, tyvärr missade jag programmet, men tänker med all sannolikhet se reprisen. Johanna Westman är vacker som en sommaräng och hennes leende smälter betong och smör i samma andetag, så även om melodifestivalen är embarligt tråkig och dålig så tänker jag se den för att få dregla lite över Johanna. Jajjemensan.

Idag var jag istället nere på stan och drack öl i sällskap av några vänner. Det var riktigt trevligt och jag trivdes finfint. Jag kände mig riktigt proffsig när jag rökte en cigarett och om jag inte minns helt fel så sa även M att jag såg professionell ut när jag rökte. Hur man nu kan se professionell ut när man röker. Men det sa inte hon, inte i de ordalagen i alla fall. Jaja, så nu är det bara för mig att börja röka till vardags också. Hur jag nu kom in på det... Kanske är jag lite onykter trots allt.

Jag tänkte även skriva lite om fredagens begivenheter då inte så där jättemånga frågat om dem. Det var ju min sista dag på vikariatet, så jag tänkte att det kunde vara på sin plats att berätta lite om hur det hela slutade.

Morgonen började med att B kom in i klassrummet med en kärnvapenbestyckad långdistansmissil. Jag blev lite besviken då jag hade sagt åt eleverna att inte ha kärnvapen med sig på förmiddagen. Jag hade lovat dem att ha kärnvapen och andra projektilvapen med sig, men då endast på den sista lektionen för dagen. Och så kommer B med en osäkrad långdistansmissil. Hade hon råkat fyra av den så hade kanske inte skolan råkat illa ut, men det hade förmodligen resulterat i en internationell konflikt och flera dödsfall och det tycker jag hade varit synd så där sista lektionen innan sportlovet.

När jag tog missilen från B så började hon tjura och sa saker om att ”K fick ju ha med sig gramatkastare igår och då sa inte [läraren] F något om det!” Jag försökte förklara att jag inte kunde svara för vad andra lärare sagt, men B ville inte ta till sig det jag sa. Sen har vi som policy att på den skolan så FÅR man ha granatkastare med sig, så länge man inte avfyrar dem mot andra elever utan bara skjuter mot planket. Det visste B mycket väl och hon hade även sett att K sköt mot planket, men började ändå tjura.

Jaja, dagen fortsatte sedan lugnt och städat. Jag passade under lunchrasten på att byta ut ammunitionen i missilen mot en utan radioaktivitet. Skolans vaktmästare hjälpte mig med att lägga in ammunitionen i skolans slutförvaringsvalv. Om ni visste hur mycket högaktiv kärnvapenammunition det förvaras där! Skolan har funnits i snart 100 år och de första missilerna från början av 1900-talet ligger fortfarande kvar där och lär ju vara aktiva i åtminstone 10.000 år till... Om jag bara visste var de får vapnen från...

Mot slutet av mitt vikariat började jag skicka hem lappar till föräldrarna när eleverna tog med sig projektilvapen, men hjälpte det? Nej, föräldrarna resonerade som så att närstridsvapen gör samma skada som projektilvapen... MEEEH! När ska de äldre generationerna lära sig att dagens skjutvapen inte avfyrar gamla hederliga blypatroner utan högstrålande kärnvapenprojektiler? Har man tur - och då ska man ha riiiiiktig tur - så kommer barnen dragande med lasergevär. Det är väl okej kan jag tycka, då blir skadorna inte så omfattande... Men reglerna är ju tyvärr inte så på skolan. Inga projektilvapen innomhus. Konstig regel kan jag tycka.

Och så det här med godis... Den ständiga klassiska frågan. Är kokain godis eller läkemedel? Jag hävdar att det är godis, men då kommer eleverna dragande med lappar från föräldrarna... Och feg som jag är så, eller åtminstone varit, så gör jag som föräldrarna tycker. Egentligen tycker jag man ska ha lapp från läkare för att få ha med sig kokain till skolan, menmen... Jag är osäker på skolans policy och har tyvärr inte brytt mig tillräckligt för att ta reda på den. Vad gäller halstabletter så är det ENDAST Bafucin som duger, men eleverna kommer ändå med Figaro m.m. som ju egentligen är godis i mina ögon. Var drar man gränsen? Kanske är det något man lär sig med åren.

Det var en turbulent men skön sista dag. Det var som sagt lite gnäll på morgonen, men den sista lektionen var skön. Vi hade lite utvärdering och eleverna fick säga vad de tyckte om mig och min undervisning. Det sas inte mycket som jag var speciellt förvånad över. Det jag visste om mina brister och fördelar fick jag på pränt av eleverna och det var ju bra. Att jag inte varit helt ute och cyklat i min självkritik så att säga. Jag fick en korg av eleverna med lite honung, marmelad, godis och kex samt en bukett tulpaner. Det värmde.

En bra sista tid och nästa gång ska det bli ännu bättre.