Den här sommaren

Jag vet inte vad jag ska tycka om den här sommaren. Jag bestämmer mig nog för: inte. Jag tycker inte om den här sommaren. Med betoning på ”inte”. Det är inte så att jag inte tycker om den här sommaren, utan jag tycker INTE om den här sommaren. Inte så mycket alltså.

I förra veckan lämnade jag in min timrapport på jobbet. 176 timmar blev det. Mer än heltid. Och det känns. Jag jobbade nu i helgen och lördagen var smått jävlig ryggmässigt sett. Men söndagen var bättre, jag tog en massa små kortraster för att räta ut ryggen på olika sätt. Jag har hittat ett skitbra parti i trapphuset utanför 219:s lägenhet där man hänger jättebra. Sen lärde Marianne mig också att det är bra att sätta sig på huk. Ja, vi pratar om de boende som nummer. Också. Jag har inte riktigt analyserat när man använder nummer och när man använder namnen. Men en sådan analys ska jag göra. Jag gissar att folk som man gärna går till kallas vid sina namn... Eller... 220 är ju lite knepig, inte elak eller så - men väldigt speciell, och henne kallar vi ju oftast vid namn... Tror jag.

Jaha... Sommar... Det mest spännande den här sommaren är mitt flörtande med kollegan Linda. Eller vad det nu är. Jag tror det är flörtande på gång. Eller så har jag så jävla tråkigt den här sommaren att jag intalar mig att det är det som pågår. Hm. Jaja... Jag vet att jag attraheras av henne men jag känner henne egentligen inte alls. Men äh. Jag ska se om hon vill dricka kaffe eller annan valfri dryck med mig senare, utanför arbetstid, så får vi se var det leder. Ett litet orosmoment är att hon tänkte ägna sin 45 minuter långa lunch åt att sola solarie, för att få lite färg till helgen. Hm. Jaja säger jag igen, jag tar det för vad det är en liten sommarflört.

Men fan vad pengar jag kommer få i Augusti. Drivor. Ja, jag ska ta ut pengarna i 50-öringar så att det verkligen blir drivor. Sen ska jag bada i dem och skratta moahahahaa med en fet cigarr i mungipan och ett glas champagne mellan pekfingret och tummen. Men först ska jag lägga presenning i badkaret så att inte 50-öringarna sliter sönder emaljen på badkaret. För jag bor i en bostadsrätt och jag vill inte få ner värdet på lägenheten. Efter att ha tittat lite i lokaltidningen så misstänker jag att jag inte kommer få speciellt mycket för min bostad den dag jag flyttar... Jag får vara glad om jag får ut mer än jag gav för den. Det borde jag, för jag har ändå målat och tapetserat en massa.

Och hur kom vi nu in på det?

Eventuellt kommer jag få jobba på en schemarad i höst - när Linda slutar. Och då blir det heltidsjobb fram till nyår för mig. Det tycker jag låter bra, för då kanske jag hinner tröttna rejält på jobbet så att jag vill bli klar med studierna. Plus att jag kommer få ordning på min ekonomi.

Ja, den här sommaren har inneburit:

Gamla människor - De flesta bra, ett par guldkorn och någon enstaka surtråkinig.
Flörtar - Inte med gamla människor, dock AV gamla människor. Fan vad jag är uppskattad av tanterna...)
Gång - I gymnastikskor och sandaler. Gymnastikskor för stunsen och sandaler för vädringen.
Cyklande - Minst en timme per dag. Jag har aldrig varit smalare och mer vältränad än jag blivit den här sommaren. Och det är väl bra.
Internet - Slösurfandet fick en nytändning tack vare Stumbleupon.com som jag hittade för någon vecka sedan. Och som visat sig med all önskvärd tydlighet i dagböckerna.

...Och inte så mycket mer. Men sådana är somrar. Bajs. Bajskotte. Kanske nästa sommar blir roligare...

En helt irrelevant text och länk som jag snubblade över - eller ”Stumblade” över som man tydligen ska säga om man avänder Stumbleupon:

In conclusion, there is a marvelous anecdote from the occasion of Russell’s ninetieth birthday that best serves to summarize his attitude toward God and religion. A London lady sat next to him at this party, and over the soup she suggested to him that he was not only the world’s most famous atheist but, by this time, very probably the world’s oldest atheist. ”What will you do, Bertie, if it turns out you’re wrong?” she asked. ”I mean, what if -- uh -- when the time comes, you should meet Him? What will you say?” Russell was delighted with the question. His bright, birdlike eyes grew even brighter as he contemplated this possible future dialogue, and then he pointed a finger upward and cried, ”Why, I should say, ’God, you gave us insufficient evidence.’

http://www.wisdomquotes.com/cat_agnosticismatheism.html