Pimp my cykel

Jag har skrivit om det förr, men jag gör det igen. För det är ett väldans speciellt teveprogram. ”Pimp my ride” på MTV. Har ni missat det så har ni missat något lite speciellt. De tar bilar som i Sverige hade fått körförbud, fängelsestraff, böter och hela kittet, skalar av ALLT utom själva skalet på bilen och sen installerar de plasmaskärmar i alla släta ytor, badkar och helikopterplattor. Ju mer flippat desto bättre.

Det som för mig är mest imponerande och fascinerande är att bilarna över huvud taget FÅR köras på amerikanska gator. De är bokstavligen fallfärdiga. Fascination nummer två är att bilarna är så där extremt superviktiga för ägarna. De har ofta ägt sina bilar sedan de var 16 år gamla och ser dem som en familjemedlem med personlighet, namn och egenheter. Dessutom byggs bilarna sedan om så att man nästan kan bo i dem, det är jacuzzi, soffor, gigantiska teveapparater och inspelningsstudior m.m.

SÅ viktig är bilen i USA...

Min cykel sliter jag på som fan. Jag cyklar ungefär 1 timme om dagen, i alla väder. Stackarn... Just nu går den rätt bra, men ett tag gnisslade den överjävligt. Jag tror det var en cykelreparatör som tryckt dit en metallbricka eller what evvör snett och vint. Men nu är den brickan/muttern/kuggen nedslipad av alla cykeltrampningar, så nu gnisslar den inte längre. Bra? Ingen aning. Förmodligen kommer vevet låta KASCCHRKKKRKRKRRZZZKKKK en vacker dag och så blir det bara järnfilspån i min stackars cykel. Den dagen den sorgen.

Mina trampor dummade sig också ett tag. De knakade som faaan, men jag var inte så orolig, för lossnar de så dör i alla fall inte cykeln. Men nu har även tramporna tystnat. Kanske har även de nötts ner. Jag hoppas på det.

Men mina hjul är asbra. Jag är skeptisk till dem och har skaffat mig en fin liten tvångstanke som gör att jag tittar i alla lågt placerade fönster för att se om det är dåligt med luft i däcken. Det är det aldrig. Mina cykelhjul är Über-Fahrrad (inte Übermensch). Men en gång började de dunka och dunka och jag tänkte att vaffan nu då... Stannade cykeln och SWOOOOSSSCCCHHH så växte cykeldäcket till en gigantisk anakonda. Utanför själva däcket. Som en stor, svart gigantokorv i gummi. Jag ba: ehe? Och så exploderade slangen. Och jag bar hem cykeln. Sådant är skoj. Ja, rent av tokroligt.

Bakhjulet hade fabrikationsfel när jag köpte cykeln för sju år sedan. Så jag har fått skicka in det inte mindre än två gånger. Men jag fick nya på posten. Utan kostnad. Och det var ju snällt.

Nästa gång jag får lön har jag för avsikt att lämna in cykelstackarn på totalgenomgång. De ären värd. Den ska först och främst tvättas, sen ska trampor och vev och hela den biten rengöras rejält och eventuellt byta ut. Jag kan tänka mig att byta ut däck och slangar bara för att. Lite mini-pimping alltså. Dock inga blixtrande kromfälgar på min cykel. Nä. Det blir för mycket. Rost är snyggt. Min har en del.

Om jag fick min cykel ”pimpad” så skulle jag först be om att få slippa alla plasmaskärmar och mp3-spelare. Eller... Kanske kunde de installera en mp3-spelare i styret, med radiokontakt till någon fläskig databas fulltankad med mp3:or... Som jag ba kunde ladda ner rätt in i styret... Hmm... Jag föredrar i och för sig att inte ha musik när jag cyklar. För det finns så mycket fint att lyssna på i omgivningen så det räcker.

Måla om cykeln skulle de definitivt få göra. Knall-[valfri stark färg]. Fungerande lysen skulle jag vilja ha också. Nej, sen vet jag inte mer. Min cykel är bra som den är. Den behöver bara putsas en massa.

Och oj vilket antiklimax det blev på den här dagboken då... Här bygger man upp förväntningar genom att prata bilar och lyx och så. Och sen så ba babblar man en massa om sin cykel och så förväntar sig folk dårå att man ba ska fläska på i sina fantasier och så tar man då udden ur allt genom att säga att man vill ha en färgglad cykel som är ren. Ja, det var ju spännande.

Till och med en glarrig rubrik har man fixat... Fan, jävla ond-Jesper å pajja...

Tut.