Barnprogramledare

Om man är barnprogramledare så måste man stirra och ha ett konstigt minspel samt låtsas att man är ett barn fast man är 25-30 år. Herregud...

Jag utvecklar det där när jag kommer hem från jobbet, ty nu måste jag cykla. Ajö.

----------------------

Efter jobbet:

Jahaja, så var man hemma från jobbet dårå. Barnprogramledare var det ja... Varför beter de sig som de gör? När jag leker med barn så låtsas jag inte vara barn själv. Jag är en vuxen som leker med barnen. Varför tror då barnprogramledarna att de måste vara låtsasbarn för att barnen ska uppskatta dem?

Som barnprogramledare måste man:

1. Stirra hela tiden. Jag tror det ska symbolisera nyfikenhet och intresse eller något. Men för mig ser det bara knarkat ut.
2. Pluta med munnen och göra andra konstiga miner. Jag tror det är för att de ska försöka ta sig till barnens nivå, försöka VARA barnet. Men för mig ser det mest knarkat ut.
3. Prata med kameran hela tiden. Gärna viska till den också för att liksom ha hemlisar med barnen. Men nej... Dålig teater skriker det beteendet åt mig.
4. Vara klädd i grälla färger. Vilket i och för sig är lite snyggt.

Då jag vägrar befatta mig med barnprogrammen på reklamkanalerna så råkar jag bara ut för SVT:s programledare. Men jag misstänker att - skitkanal som tv4 ju är - de andra kanalernas programledare är än mer koffeinspeedade. SVT är ju en helyllekanal så jag misstänker att de har en lång och gedigen tradition av tung parnpsykologisk expertis i ryggen. Förmodligen SKA man se ut som en koffeinspäckad clown när man pratar med barn. Ja, så är det nog. För SVT är ju en bra kanal, så så är det nog. Tyvärr minns jag inte hur barnprogramledarna när jag var liten betedde sig - Nämn nu inte Staffan Westerberg, för det blir så klyschigt så det finns inte. Jag tycker hans program var helt okej det lilla jag såg. Jag gillade att pannkakan blev en värld. Det tyckte jag var skitkoolt - Kanske var de likadana då. Vemvetvemvet...

När jag kom på ordet "koffeinstinn" så kom jag sökt att tänka på den brillianta teveserien Black Books. Fy fasikens vad roliga britter är! Britterna gör de bästa komediserierna som fan! Monthy Python, Coupling, Black Books, Little Britian, League of gentlemen och The Office. Jä! Go Britain go!

Jag orkar inte redogöra för handlingen i Black Books, jag har ju ändå jobbat tills nyss. Så jag snor med gott samvete en liten text från IMDB:

Meet Bernard Black. Bernard is an anti-social, heavy drinking chain-smoker who owns a small London bookshop - an unusual vocation, given that he detests customers and delights in physically and verbally abusing them at every opportunity. His best (and only) friend in the world is his lunch time drinking partner Fran, a neurotic and boyfriend-desperate woman who owns the pretentious arts and crafts shop next to his. Bernard is cynical, abrasive and lazy, and is perfectly happy that way - but his life takes an unexpected turn when he sells 'The Little Book of Calm' to hyper-stressed accountant Manny Bianco, who against all odds ends up swallowing it. When the dust is settled, Manny will have a new job, Fran will have a new friend, and Bernard's life will be far more surreal (if that's possible).

http://www.imdb.com/title/tt0262150/plotsummary