Svåra fotografier tagna av koola kids

Digitalkameror är ett satans otyg. Det är inte en bra idé att sätta en digitalkamera i händerna på någon under 30 års ålder. Bilderna som visas i tusentals gallerier på helgon och andra sajter är väldigt talande. Antingen är bilderna kassa som fan med tokiga kids i tokiga poser eller så är bilderna överpretentiösa med kooola photoshopeffekter och koool svartvitt och svåra poser. Gärna med en häftig och svår engelsk text på bilden.

När jag gick på folkhögskola så var jag nog ganska svår och helgonig. Men det var innan digitalkamerans tid, så jag har bara två svåra foton från den tiden. Och det ena är inte särskilt svårt alls, för jag har på den bilden touperat upp mitt hår till överjävliga proportioner. Dessutom var det på den tiden då det var som mest inne att vara ironisk. Då var det senaste ironi. Så jag var jätteironisk jätteofta. Alla var det.

Jag hittade för någon vecka sedan mina gamla fotografier i en kartong i en källare (min). I kartongen finns det jättemånga bilder från folkhögskoletiden. Nej, de bilderna är ungefär lika dåliga som alla mina bilder blir. 90% av mina fotografier blir skit och 10% blir - faktiskt asbra. I kartongen är det mest skit. Men ändå inte. För man får frossa en gnutta i nostalgi. Och förvånas över hur helt okej kläderna såg ut, trots att det är cirka tio år sedan. Men så var vi ju lite konstnärliga också, så det är klart att de kläderna inte åldras lika snabbt som de som har kläder av Tommy Hillfucker, Jöns Liljebärg, Greed och Weeehooo och allt vad de heter. Dessutom blir jag lite förvånad hur lika jag är mig. Jag ser fortfarande ut som en nyutrpucken nyponros i ansiktet.

I helgen ska jag jobba. Vilket är bajs. Men det är å andra sidan helgen som är en aning mindre bajsig. Två helger av fem jobbar man. En av dessa helger är bajsig och den andra är mindre bajsig. Den jag ska jobba nu är - med tanke på att det ändå är helg - lite mindre bajsig. Nästa vecka är bra och nästnästa vecka är asbrajähoo. Den asbrajähooiga är nämligen kort och utan kvällspass.

Jättebra grej 1: Teveserien Black Books. Jag tänker fortsätta tjata om den i värsta Jesper-är-en-tokgalen-japanfreak-stil. Åtminstone tills alla som läser det här säger att de sett alla avsnitt av ovan nämnda serie (15st).

Basta.

Jättebra grej 2: Eddie Izzard på söndag! Tredje gången jag ser denna gud live. Den här gången får vi ganska kassa platser, men what the fuck. Första gången satt vi på typ tredje rad, gången där på på typ sjätte-sjunde raden och nu på 400389:nde raden. Eller 24:e eller långt bort som fan. Eller det blir nog bra ändå. För GUD strålar så finfint från scenen så. Det finns folk som inte har funnit GUD, men de får skylla sig själva. Jag har tjatat om Eddie lite förut, menmen... GUD!

Nu ska jag sova