tala tyst och mjukt men bär på ett slagträ

fredag 14 oktober 2005

Cykelführer

En natt när jag låg och sov så blev jag jättehypnotizerad i hjärnan. Det kom en farbror med en vit rock och sprutade ett knark i min näsa och kanske i mina ögon också. Sen snurrade han med en sak och kanske viftade han mä med en pendel. Kanske i guld vad vet jag. När jag sen blivit jättesublimerad och fått fullt av konstiga stimuli i huvudet som trängde ut de vettiga stimulisarna så sa han så här:

"Det är lag på att gå på höger sida av vägen, basårvete."

Så måste det t.ex. vara, för varför skulle annars alla människor envisas med att gå på höger sida av vägen, när det i lagboken står att det är vänster sida som gäller. Eller är det jag som är ute och cyklar? HÖHÖ.

När jag cyklar så ser jag till att cykla förbi fotgängarna ganska nära så att de ser att de går på fel sida av vägen, men tror ni de fattar? Inte speciellt. Så jag funderar på att skaffa mig en sliten cykelhjälm i vit eller gul frigolit och en cykel med reflexpinne. Sen ska jag cykla omkring och plinga med min plinga och säga med arg röst till alla som går på fel sida av vägen att det minsann är fel sida de går på. Kanske ska jag även discha dem med min reflexpinne. Vem vet?

Min hobby är att skrämma folk som går över gatan utan att se sig för. I Västerås centrum är det Vilda Västern, där ska man gå över gatan utan att se sig för, för annars kanske man inte är kool eller något. Eller så är alla bilar osynliga för alla utom mig. För varför skulle annars folk kasta sig ut i gatan utan att se sig för? I alla fall. Det bästa som finns på min hobby och orgasm-skala är att skrämma folk som inte ser sig för. Man får inte skrämma dem för mycket så att de blir en trafikfara och skadar mig, sig själva eller någon annan. Men det är gött mos och tio poäng att skrämma någon såpass mycket att man nästan touchar dem med cykeln, får dem att fatta att det är de som borde se sig för och att deras hjärtan och dåliga samveten hoppar till. Då mår jag bra och det blir nästan lite kladdigt i kalsongen.

Jag är nog lite överarg ibland när jag cyklar. Eller... Jag håller arget inom mig och ser mest ner på folk.

Irriterande är också folk som cyklar jättefort men som har rätt kassa cyklar. Då blir jag avis och lite arg. Jag ska vara snabbast. Har någon en bättre cykel än jag så fnyser jag bara och tänker att jag nog ändå är snabbare än dem, om man räknar med att min cykel är såpass mycket slöare än deras.

Folk som cyklar för nära är också något som borde föräras med glaskross och småspik. Antingen cyklar man om eller så ser man till att hålla lite avstånd.

De som cyklar på vänster sida av vägen kan jag inte bli arg på, för det är så konstigt så hade de haft en knallrosa tuthatt på huvudet och sjungit nationalsången baklänges så hade jag blivit lika förvånad.

Märks det att jag cyklar åtminstone 1 timme om dagen eller vad?

Annars då? Min dator är fortfarande ondskefull och jag har dessutom ont i ryggen. Men annars är det som vanligt. Jobbjobjobjobjobjbojbojojaoajboajboajaojaojojbojbojbobjobjobjbobb. Ja, ni vet.

Buss och kräm!

2 kommentarer:

Anonym sa...

:D Överför det där till bil så ser du hur jag har det! ;D

Kaptenen sa...

Du ska nog inte skaffa bil. Om du är "arga-gubben" på cykel så blir du nog "sajko-gubben" i bil;)