Döh och dator och så vidare

Idag var jag iväg till jobbet med läkarintyg. Ett skumt skrivet läkarintyg. Å ena sidan så är deltidsarbete dåligt för mig, men å andra sidan är det bra för mig. Jahaja. Skitsamma. Min rygg är så bra nu så jag sa till E som har koll på personalen - ringer runt och så - att jag kommer tillbaka på torsdag. Det blir finfint det.

Jag fick även en remiss från farbror doktorn. I det här fallet var det en tant doktor, men det klingar inte lika bra. Inte så att tanter inte ska bli läkare, men själva begreppet "tant doktor" låter lite fel. Ja, jag är dum. Man kallar ju manliga sjuksköterskor för sjuksköterskor, så jag borde kalla den här läkaren för "tant doktor".

I alla fall... Jag fick en remiss från tant doktorn till en sjukgymnast. Det blir asbra, för även om jag inte har ont längre så kan det vara glassigt värre att få lära sig hur man tränar kroppen. Jag har benmuskler av guds nåde och stora som hus och jä bäjby jä, men på överkroppen är det överkokt spaghetti. Det vore ju fint att bli en bäjb även på överkroppen. Eller... Skitsamma faktiskt. Men det vore fint att få en stark rygg, så jag slipper få ont i ryggen då och då.

Det har varit några underliga dagar de här får jag fanimej säga. Ett operativsystem som jävlas (det kommer en appendix lite längre ner, för er som orkar bry er om mitt gnäll över ljudlösa operativsystem). Datorkrångel, funderingar och kanske också en gnutta grubbel. Nej, faktiskt inte så mycket grubbel, mest ehe? Menmen. Ölen i lördags var assmarrig och välbehövlig, lika så sällskapet. Sällskapet var inte så smarrigt, för jag åt inte av dem, för då är man kannibal och det är olagligt och sådant de flesta rynkar på näsan åt. Dessutom är jag nästan vegetarian. Men det var skoj i lördags, det känns skönt att inse att man har en del vänner här. Jag inser inte alltid det när jag sitter och tröttglor in i datorn en långsam fredag t.ex. Men så är det allt. Fint.

Och idag köpte jag döh. Sencha är nog världens godaste döh. Rooibos med apelsin är inte helt jävla fel det heller, men Sencha är ett kit bestående av: orgasm, gudomlig uppenbarelse, smaksensation och kick-ass. Så det är ju inte helt fel nej. Oh, nej, nej bejby, nej! *Sjunger en lovsång till Senchas ära*

*Vers två* Dessutom är det nyttigare än anti-knark och kruskabullar med vitamintillskottstillskotttillskott.

Nej, nu sitter jag bara och bluddrar som ni så väl märker. Det kanske är dags för den där appendixen, fotnoten eller what ever.

[Singular: Fotnot - Plural: Fotnöttisar]

Ointressant och jävligt gnällig fotnött om Jespers vedermödor med datorn i dagarna tre eller fyra eller vad fan det nu var... Tiden går ju så fort när man har roligt

Ubuntu är en bra Linux-variant eller GNU/Linux-klon eller vad fan det nu heter på datornördspråk. Ja, det är en väldans bra version. Jag skulle kunna bli kär i detta operativsystem om det inte var så att jag redan är förälskad i Sencha och även föredrar människor som man kan klappa och pussa på.

Jag blir frustrerad. För jag känner att jag har rätt bra koll på Windows, jag är duktigare på datorer än medelsvensson. Men... Det hjälper ju inte när man sätter sig bakom en Linux-dator. För då dras klockan tillbaka till 1996 och jag blir en värsting-rookie/noob/valfritt annat hippt ord för nybörjare. Visst är mycket färdigpaketerat och glassigt enkelt. T.ex. så finns det en söt liten meny i överkant på skärmen. Man klickar på menyn, knappar in sitt användarnamn och lösenord och kan sen välja på skiiiitmånga finfina och praktiska små program. Som ba laddas ner från Ubuntus server typ. Utan kostnad, utan spyware och utan tjafs. Enkelt som fansikens!

Tror man att Linux är assvårt så gäller inte det Ubuntu. Och har man en aning mer datorkunskaper än jag så tycker jag definitivt man ska testa Ubuntu. Eller någon annan Linux-variant. Om inte annat för att Microsoft är onda och snåla och stenhåller på sin källkod eller vad det nu hette. Linux är ju helt fritt att greja med för alla och dessutom oftast gratis. Fin tanke och jag vill jävligt gärna hjälpa till. Jag VILL använda Linux, för tanken stämmer rätt fint med min livssyn... Men... Och här kommer det där jävla men:et:

När operativsystemet krånglar, som det har gjort för mig, så spelar det ingen roll i helvete att grunden är enkel. FÖR MAN FÅR JU FÖR HELVETE 200 OLIKA FÖRKLARINGAR OCH ALLIHOPA PÅ VÄRLDENS OMSTÄNDLIGASTE DATORNÖRDSPRÅK! Så jag orkar inte... När jag sen dessutom inte vet hur man gör en så basal sak som att ta bort skrivskydd på en textfil så pruttar jag tröttpruttar genom hela kroppen. Pffffff liksom.

Jag får nämligen inget ljud ur min dator. Jag tror inte att sladdarna eller ljudkortet sitter löst, för jag hade ju ljud första gången jag installerade Ubuntu. Och en dator utan ljud är ju skitmesigt och odugligt.

Nu går jag i valet och kvalet huruvida jag ska installera Windows 2000 igen... Det är ju onekligen jävligt skönt att veta var allt finns, men jag vill inte stödja det där jävla bajsföretaget! Så jag får väl uppbåda så mycket rebell- och hackerkänsla jag bara orkar när jag installerar min piratkopia av Windows. Fixa dämpad belysning, på med handskar och skidmask, fram med ett flak Jolt-cola och helst ska jag även koppla min nätsladd till ett gammalt modem a'la "Wargames". Då känns det nog bättre.

Men jag var faktiskt rätt duktig på att inte-stödja Microsoft även när jag körde med Windows. Var jag tvungen att använda Microsoft-grejor så var det inte så jävla svårt att hitta piratversioner av skiten. Så det blir nog bra.

Hoppas bara nu inte att ljudet är dött även när jag kör med Windows... Men... Linux hittade ju faktiskt mitt ljudkort, så problemet borde ju faktiskt inte ligga där, utan i pruttigt skriven kod eller så. Jaja...

Och HELVETE vad mycket jag lyckades babbla om datorer... Illa Jesper... Jävligt illa... :-D