Jag - En lyxhustru

Idag är jag Lottas lyxhustru medans hon är och jobbar. Jag strosar omkring i flufftofflor och negligé samtidigt som jag bär hennes lilla hund under armen pimplandes dry martini. Hunden pimplar inte dry martini, för jag tror inte hundar ska pimpla dry martini. Människor ska inte heller pimpla dry martini. Men jag är lyxhustru, so what the fakk.

Jaja, det gör jag nu i alla fall och det är jävligt najs. Jag är gärna hennes lyxhustru, men jag vill inte vänslas med poolskötaren eller pizzabudet eller ens elektrikern, för jag vänslas hellre med henne. Visst måste det väl ändå finnas lyckliga lyckshustrur också? Jag är en sådan.

Jag har varit här i några timmar nu och inte haft några känningar av allergin alls. Jo, om jag känner efter ordentligt. Och då har jag ändå sovit ungefär en timme i hennes säng. Titta vad konstigt det blev där då. Nu tror ni att jag är allergisk mot Lotta, men så är inte fallet ett duggeligdugg. När jag är med Lotta så flödar det av förkylningsmedusin, hostmedusin, allergimedusin, gladknark, ögondroppar, huvudvärxtablättär och hela apotekets sortiment i mig. Nej, Lotta har en hund. Även i verklighetsversionen av lyxhustruscenariot.

Det är för jäkla tufft, men gudars vad luktsinnet mitt förhöjts sen jag träffade Lotta. När jag går omrking här och strosar så känner jag henne överallt, då och då. Man ba: Hej Lotta! Och så sniffar man lite djupare.

Jag sov som sagt nyss. Under tiden spelade grannen dunkadunka på ashögsta volym och jag lyssnade på Converter/Morgenstern/Asche, vilket inte är världens lugnaste skiva. Men gott sov jag. Och djupt.

Mmmmmm...