På ett ödsligt betonggolv

När man tror att musiken inte kan bli sämre så hör man typ tre olika låtmixar med CRAZY FROG! Jamen vaffaaaan... Smurfhits var bara en lätt bris i helvetets förgård, en lätt kväljning. CRAZY FROG är kaskadspyor med laserprecision. Om tio år så kommer alla låtar sjungas av CRAZY FROG. Ett nationellt fascistdekret kommer förbjuda alla andra att sjunga några låtar alls. Sång i duschen - Pang i huvudet av det där vapnet som de hade i True Lies, det där som man kunde sikta genom väggar och shit. Ni ser, det går bara utför. Ibland förstår jag tanten L på servicehuset som tycker att all musik som inte spelas på dragspel och som är gjord efter 1950 är värsta kräkmedlet. CRAZY FROG...

Annars är jag bara lycklig. Jag strosar runt hemma hos Lotta och bara ÄR. Jag har aldrig varit i ÄR:ANDET som jag ÄR nu. Hon gör mig lycklig, trygg, nnnnnnnnnn:ig, glad, gladare, gladastest. Det är svårt att skriva om kärlek, för det blir bara så klyschigt. Menmen...

Dagarna försvinner när man ÄR. Men jag tror det var i torsdags. Ja, det var nog torsdag natt - fredag morgon. Jag tog tunnelbanan hemifrån Lotta till hennes jobb, satt på en stol, rökte en cigarett, tittade på henne när hon diskade och de andra när de flängde runt. Drack lite vin. Såg ut på den ganska tomma gatan. Drack lite mer vin. Rökte inte en till cigarett. Efter jobbet flöt jag iväg med Lotta och hennes kompis N, två uteställen, mycket öl, lite sprit, trött Jesper, full Jesper, full Lotta. Glad Jesper, glad Lotta.

Det mest romantiska jag varit med om i hela mitt liv skedde vid 4-5-tiden på tunnelbanestationen. Jag skulle bära Lotta, Jesper full, Jesper tappar Lotta, Jesper och Lotta hamnar på golvet, kallt ödsligt betonggolv, ödslig stor tom tunnelbanestation. Kyssar. DET är romantik. Rosor, choklad och shit är sååå klyschigt och når INTE det minsta fram till Gullmarsplans tunnelbana. Lycka... LYCKA...

Världens bästa betonggolv på världens bästa tunnelbanestation...