Elit

Jag läste i Dagens Nyheter om Alexander Bards lilla nätklubb där de tokmobbar folk som inte är fiiina och tuffa nog att platsa i deras koola krets. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren säger på Kräkspressens hemsida att det är som en middagsbjudning. Eftersom Kräkspressen och Aftonblahadet vill att vi bara ska läsa löpsedlarna och sen få för oss saker, så väljer jag att inte läsa vidare vad Stigge vill säga.

Som en middagsbjudning... Jaha? Så skvaller, förtal och elakt prat blir helt plötsligt ofarligt och snällt då? Bara för att det inte är offentligt? När det är mediepersonligheter och kulturfolk som är med på Alex mäjlinglista, säger då inte det något om de här människornas värdegrund? Någonstans läste jag att, "man behöver ju en ventil för att kunna få ur sig sådant man inte kan säga offentligt" [inte ett citat].

Eh? Då kanske du ska byta jobb gubbe/gumma lille/lilla...

Allt på nätet kan bli offentligt, även mejlinglistor och dylikt. Känner man ett behov av att vara helt anonym, kunna säga elakheter om kollegor som stör en så kanske några av de här tipsen kan hjälpa istället:

1. Slå på en sten med en stor pinne (har jag testat, funkade skitbra)

2. Fråga sig VARFÖR man känner ett sådant jättebehov av att bajsa andra människor i ansiktet.

3. Det bästa är väl kanske att föra en OFFENTLIG SANSAD debatt istället för att prata elakheter? istället för att götta sig i sin förmåga att på snajdiga vis hitta på tusen synonymer för skitprat. Jag struntar fullständigt i om allt sker i det fördolda, att det var en (o)lycklig slump att DN kom över mejlen.

Hitler började gasta och gorma och skriva sina finfina idéer i en liten källarhåla tillsammans med sina polers någon gång på 20-talet. "Klart snubben ska få hållas, han skriker ju sig bara hes i en kall källare, det är heeelt ofarligt. Det är ju bara som en middagsbjudning. Lalalalalaaaa... Jag hööööör inteeeee..."