Insikt

Jag ber om ursäkt om det här blir rörigt, men jag tänker samtidigt som jag skriver. Jag skriver och tänker, tänker och skriver, präntar ner det som rör sig i mitt huvud.

Jag har kommit till en insikt som är jobbig att ta till sig men mest spännande. Det har alltid funnits en liten liten tagg i mig, en tagg jag velat dra ut men som jag inte vetat hur jag skulle dra ut eller ens hittat.

När jag var yngre skapade jag mig en identitet som blyg, jag var blyg och blygheten var jag - tätt sammantvinnade. Med åren insåg jag att jag visst i helvete inte alls var blyg, jag hade bara sunkat in mig i blyghetesvarandet. Men även efter den insikten så har det här med att ta plats varit läskigt.

Tidigare kunde jag lunka på och fortsätta vara passiv-försiktig-ängslig, för ingen annan än jag såg det. Nu när jag lever i ett förhållande så kommer så mycket som var osynligt tidigare ut i dagsljuset, ett starkt, brännande och klart ljus. Då och då tänker jag att huuu, hur ska det här gå, huuuur ska jag kunna ändra på mig, jag som levt så jättelänge? Men så smackar jag till mig och inser att äh, det är klart som fan att det går, för det skulle göra för ont att vända tillbaka igen.

Tidigare var jag en passiv statist men nu är jag istället huvudrollsinnehavaren i filmen om mitt liv. Jag har egen husbil på inspelningplatsen, champagne bara jag knäpper med fingrarna och jordgubbar och choklad fraktade med personligt jetplan från andra sidan jorden. Jag är även manusförfattare, regissör och hela jäkla filmteamet. Det kommer att krylla av Jesper i sluttexterna.

Jag får små, små indikationer på att det inte måste finnas ett likhetstecken mellan att ta plats och att köra över folk. Jag vet att det kommer gå bra, jag tar små, små kliv varje dag. Små kliv som kanske knappt märks, men som är stora jättekliv för mig. För: Den här förändringen har bara börjat, det skulle göra för ont att gå tillbaka, det skulle smärta för mycket att trycka in taggen igen.

Insikten är stor, men när den smält in lite: helt naturlig. Det är så det är och det är så det blir.