Friskis

Idag tränade jag på ett riktigt friskis och svettis-pass, så som de ser ut i folks fördomsögon. En ganska flåshurtig kvinna som spelade riktigt kass musik. Det var Lena PH, något anonymt gitarrmangel typ allt det där som spelas i staterna nu för tin.

Jag tänkte på det dåliga musikvalet i ungefär 5 sekunder sen gav jag mig fan på att ösa ur sketamycket svett ur mina porer ändå. Tidigare har jag alltid slarvat under styrkedelarna, gjort några armhävningar och sen ba puh. Men inte nu, nu öste jag på så att det kommer inte bara kännas som knivar i mucklerna, det kommer till och med vara det. Japps.

Men det är slut med halvmesyrer nu. Jag tycker det känns skönt, lovande och glädjande att det faktiskt tog sig uttryck i inte bara ord utan även ett kick-ass-friskis-pass. Joråsåatte.

Men jag vet att det nu inte bara funkar att götta sig tillbaka i oj-vad-jag-är-bra-nu-fåtöljen. Det har jag gjort så ofta så det räcker och blir över. Jag drar på mig ett par mentala kortbyxor som jag i bästa friskis-stil drar upp lite för långt i midjan, kör in den till lika mentala t-shirten i braxerna och kör i gång.

Som fän!