Vad ketos kan göra för hjärnan

Ketos i benen och Klaus Wunderlich ur datorn, kan livet bli bättre?
I en randig tröja slumrar en regnvåt, pytteliten hund. Tröjan luktar gott för den brukar en av världens bästa människor ha på sig. Så där slumrar hunden gött.

Jag ska ta mina ketosiga ben, fixa mig en smörgås för att fylla på kulhydrathalten i min kropp och sen ner i tvättstugan för att plocka tvätt.

Min absoluta favorittröja är borta. Jag hoppas att den inte är snodd, för jag är nästan lika kär i den som jag är i Lotta. Ungefär så här ser den ut, fast min är svart. Hittar ni den så kan ni väl ropa:
























Strayboys är mitt nya favvomärke. Jag vill ha fler plagg från dem, oavsett om min gosetröja kommer fram eller ej.

Jag ska provfilma för en norsk reklamfilm. För typ Norges motsvarighet till Dafgård - de där med snabbmat i micro ni vet. Får jag rollen så ska jag visst raka av mig skägg och mustasch. Regissören hade tydligen valt ut mig personligen. Typ som Ingmar Bergman skulle jag vilja säga. Jag kommer hamna i norsk-regissörens stall av skådisar och få göra gråtscener ála Helena Bärjstrump i parti och minut. Det kommer vara torsk i äggsås hit, järpar dit, pannkakor med glass och kåldölmar hit.

Jag kommer leva sötebrödsdagar som snabbmatsprins i Norge.

Det var här ni hörde det först.

(Apropå ketosen, som ni får googla på själva, så har jag testat lite GI-diet och tjofadderittan vad det tog skruv på mina kilo. Icke bra för Jepser, så nu äter jag mackor och pasta i parti och minut. Worry not.)