Kokt hjärna
Nu är det Pride-festival i Stockholm. Jag tycker det är bra att en sådan festival finns, att HBT-frågorna kommer upp på tapeten. Men. I en perfekt värld så är Pride onödigt, i en perfekt värld delar man inte upp sig i t.ex. kön, klass, sexualitet eller nationalitet. I en perfekt värld ser man till människan. Men nu är vi inte där, så då är det skitbra att frågorna hålls kokande tillsvidare.
Min syster och hennes flickvän är i Stockholm och gick i Pride-tåget, tyvärr missade jag dem, men hann skymta lite av början av paraden. Folk verkade vara så glada och upplivade så det smittade av sig på mig, de stod på sina lastbilar och i sina bussar och skickade ut svett, lite godis och mycket glädje. Tåget var lite långsamt tyvärr så vi stod och dumpratade lite om hur lata och långsamma homosexuella är, rent fjantprat helt enkelt. Framför oss stod en kille och såg väldigt missnöjd ut, han viskade till sin mamma (?) och sneögade oss rejält. Det är skoj att ibland kräma på med politisk inkorrekthet, ju mer, desto bättre.
Just nu kokar min hjärna och mina fötter, så jag vet inte om det jag skriver blir särskilt bra, men en upptäckt har jag gjort de senaste dagarna som jag tycker är beklämmande - den där asfula frisyren där killar kletar upp sitt hår till någon slags pytteliten fjant-tuppkam mitt på huvudet - den där som någon fotbollsspelare började med - den är på väg tillbaka. Jag hade hoppats och trott att den var stendöd, men icke. Snart ser vi väl folk i feg-page överallt också. Huvaligen. Mittbena och "långt" hår som slutar typ vid öronen.
Annars vet jag inte så noga vad jag ska skriva om mer, kan väl fortsätta med att rekommendera Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist. Zombisar och socialrealism i ett, en strålande kombo. Zombisar som inte är zombiga i traditionell anda utan bara "omlevnade" - som myndigheterna bestämmer sig för att kalla sombissarna. Det var länge sedan jag läste en bok som sög tag i mig så finfint.
Jaha... Jo, jag har blivit så där mobiltelefonhjärnzonkad som jag trodde jag skulle bli innan jag skaffade telifonen, när jag var så där anti mot mobiler. Men... Kameran är ju så bra, så smidig och jag älskar när man har t.ex. en kamera med ganska pruttiga förutsättningar, men då bilderna ändå blir skitbra. Eller snarare tack vare att kameran är så pruttig. Pruttiga förutsättningar materialmässigt sätt = bra konst. Så är det.
Jag har köpt lite låtar också, men det slutar jag nog med. Dels är de dyra (alltså inte gratis), dels tar de fetmycket plats i minnet och dels har jag musik på annat håll och det räcker så bra tackar och bockar.
Sen är det väl egentligen inte mycket mer. Det är nog mest kameran som är skojig. Jag har laddat ner ett pusselspel också, men det ska bort, för det är inte roligt. Egentligen.
Nej, Lite bok och sen lite sov. Ajö.
1 kommentar:
mm, Hanteringen av odöda är kalasbra!
Skicka en kommentar