Om kött
Idag råkade jag komma över ett exemplar av Aftonbladet, en utmärkt tidning av högsta klass och rang på min ära amen. Något norskt råckenrollband spelade skrikmusik med griskadaver på skallen och blod på tröjan och så vidare, allmänt geggande med djurkadaver helt enkelt.
Två av mina kollegor upprörde sig, men jag kan inte påstå att jag själv är speciellt äcklad.
För... Vad är skillnaden? Egentligen.
Varför är det äckligare att sätta grisen på huvudet än att stoppa den i munnen? Så mycket smygande och dubbelmoral. Den enda skillnaden i det här fallet är att grisen var ostekt och att den satt på mannens huvud.
I form av gris. Inte i form av kliniskt utskuren röd bit i plastförpackning.
Och då blir det helt plötsligt äckligt. För kött växer väl på träd? Inte kan det se ut så där äckligt på riktigt?
Aftonbladet hade den väl den där tankegången i huvudet för de babblade på om galna-ko-sjukan och hygienfrågor och blablabla. Jag tror icke att det var det som upprörde och gjorde att "nyheten" fick fin plats på omslaget. Folk vill inte veta hur köttet de äter ser ut på riktigt.
Jag äter inget annat kött än fisk och skaldjur, och då inte sådant som tokslaktar korallrev och delfiner och sånt. Alltså: helst ingen torsk och inte heller skitstora dödsaräkor. Jag vet inte om det finns jättemycket kunnande och logik i mitt handlande, men så gör i alla fall jag.
Det främsta skälet till att jag inte äter annat kött är för att det är så jävulknasigt energislösande. Jag kan inte uppge några siffror, men nog fan lär det gå åt satan så mycket mindre energi att producera ett kilo bönor än ett kilo kött.
I Slafsslafsbladet såg jag även en ungdom med ironisk mustasch. Ironiska mustascher ska tvångsvaxas med geggigt tuggummi bara så att ni vet det. Ni som sett mig på sitone vet att jag har en musche nu, en sån där som slutar på hakan. Typ jag vet inte... Porrstjärna, lastbilschaufför eller nått. Dumma liknelser som jag hört, för faktiskt, jag passar i den. Min musche är inte ironisk.
Apropå ingenting så är How clean is your house? ett riktigt skôj program. Fascinerande att folk kan bo i sådana äääckliga bostäder. Bokstavligen soptippar. På kanal 5 som för övrigt slår de andra reklamkanalerna med hästlängder. Speciellt skitkanalen tv 4.
Skojig pik mot den kanalen i Hanteringen av odöda förresten. Bra bok av sympatisk författare.
12 kommentarer:
Dödar man djur ska det vara till mat - inte i underhållningssyfte.
Gina. Säger vem då?
eehh. funkar samma logik vad det anbelangar människor?
idag såg jag en råka sitta och knapra på en stor fågelvinge
som såg ut att ha suttit på en annan råka, jag tror det var performance.
Dödar man människor ska det vara till mat - inte i underhållningssyfte.
Och... tillställningar som kock-vm, nobel-middagen, alla matprogram i teve... Är inte det underhållning?
Säger jag, Systerjesus, det trodde jag var underförstått? (Hatar "säger vem".)
Och människor?? Stryk helst ordet "logik" i den meningen, det har inget där att göra.
Jesper, bilderna jag såg var respektlösa mot djuret. Det var det jag reagerade på. Det handlar alltså inte - i mitt fall (!) - om att inte vilja "veta hur köttet de äter ser ut på riktigt".
Vegetarianer som beter sig på det sättet har förlorat all trovärdighet i mina ögon.
Vad gäller Nobelmiddagen, TV-kockarna m.m. så LAGAS ju faktiskt maten till och äts också (åtminstone när kamerorna är avstängda, var så säker!); att man gör underhållning av något så lustfyllt som mat/matlagning ser jag inget fel på.
Jag tycker att du resonerar utifrån dig själv och tar det som en universell sanning. Du tycker det är respektlöst för att du tycker det ser obehagligt ut med grishud på huvudet på sångaren.
Djuret är redan dött och - enligt mig - så ligger själva grundproblematiken i att djuret blivit dödat för vår skull. Vad som sen sker med djuret - om det blir en flådig gåsleverpastej eller gristarmar stänkta på en arg sångares bröst - tycker jag faktiskt är strunt samma.
Gina. Många gånger när jag reagerar starkt brukar jag titta på varför. Många gånger kan de bakomliggande argumenten vara intressantare än själv åsikten. Så är det för mig nu. Jag blev lite trött på dina kommentarer just för att åsikterna är så vanliga i och reflektionslösa. Kan du inte berätta lite mer om dina bakomliggande argument till dina åsikter? För. För mig är det svårt att se varför det skulle vara mer respektlöst att ha ett grishuvud på huvudet än ett på julbordet. Jag tycker inte heller det är någon större skillnad på att äta kött från djur som med all säkerhet har farit illa på ett eller annat sätt än att klä på sig ett grishuvud. Sen är det nog många som går omkring med grishuvuden bara att de ser ut som exempelvis svarta läderkepsar i svinnappa. Så. Upplys mig om ditt synsätt!
Tack för era svar på mitt utbrott :)
Igår var en sådan dag då jag borde haft handfängsel på mig - och humorn hade jag också tappat någonstans på vägen. Sorry.
Hinner inte svara/motivera nu, men det finns mycket att säga om hur vi behandlar djur avsedda till mat eller till "rekvisita".
Men nu kräftor, som sagt.
Jesper, visst, jag hade kunnat mildra tonen i min första post genom att lägga till "tycker jag". (Hade ditt svar blivit annorlunda då?) Och visst, jag resonerar utifrån mig själv, vem annars? Men att få det till att jag skulle anse mina åsikter vara universella sanningar är helt och hållet din tolkning. Självklart respekterar jag att andra har andra åsikter men aldrig så mycket att jag avstår från att yttra mig bara för att de går emot mina.
”Du tycker det är respektlöst för att du tycker det ser obehagligt ut…” Stämmer inte. Möjligen tvärtom; det är obehagligt FÖR ATT det är respektlöst. Respekt är ju en känsla, ingen åsikt vi väljer, och därför svår att ”förklara”. Varför vi känner som vi gör beror förstås på vilka vi är, vår bakgrund osv. Eftersom jag inte är vegetarian godtar jag att man dödar grisar för att äta dem, däremot inte att man roar sig med den döda kroppen. För mig spelar det helt enkelt roll både varför djuret blir dödat och vad som sedan händer med kroppen. Ur grisens synvinkel spelar det senare naturligtvis ingen roll men jag tycker att det säger oss något om oss själva hur vi beter oss. Dessutom, också all övrig mat – om det så är fisk eller grönsaker - ska man respektera eftersom det är någon som fått arbeta – fånga eller odla - för att vi ska få det till bordet och för att det inte är självklart här på jorden att få äta sig mätt. Javisst, det låter mycket som ”lek inte med maten” och ”barnen i Afrika” men jag känner att det stämmer med mig, ”innerst inne”.
Systerjesus, du bad mig förklara och jag gjorde ett försök här ovan.
Vad gäller behandlingen av djuren så tycker jag att man i Sverige behandlar djuren så pass bra att jag kan äta svenskt kött, åtminstone Kravmärkt, med relativt gott samvete. Och att man tar till vara på djurhudarna på djur som slaktats till mat tycker jag bara är rationellt
För mig ligger hela grundproblematiken i att vi dödar djuren för vår skull. Jag tycker att respekt för djuren, hur man hanterar djurkadavret m.m. bara är hårklyverier. Djuret är dödat för vår skull och det tycker jag är onödigt.
Och att man tar till vara på djurhudarna på djur som slaktats till mat tycker jag bara är rationellt.
Dåså... Då kan sångaren alltså få behålla sin grishuds-hatt?
gina. "Respekt är ju en känsla, ingen åsikt vi väljer, och därför svår att ”förklara”." Jag håller inte med dig om detta uttalande. Respekt bygger på regler som vi tillsammans har bestämt. Enligt en viss doxa är då vissa saker respektlöst medans andra inte är det. Så det handlar inte alls om någon oförklarlig känsla även om det kan tyckas så. och jag tycker att det är lite tänk ala fårskock att direkt reagera med att det är respektlöst att ha ett grishuvud på huvudet. Det är lätt att bestämma att det är respektlöst eftersom du själv inte kan tänka dig göra det och dessutom så behöver du inte göra några avkall i ditt liv för att ha den "fina" åsikten.
Jesper, okay, vi tycker olika om både varför man får döda djur och hur man ska behandla det döda djuret.
"Då kan sångaren alltså få behålla sin grishuds-hatt?" Du väljer medvetet att misstolka mig.
Systerjesus, respekt är väl inget man medvetet väljer utan något man känner (oavsett vilka normer som byggt upp det - och detta påverkan kan vara samhället, föräldrar osv. Detta försökte jag få fram med "Varför vi känner som vi gör beror förstås på vilka vi är, vår bakgrund osv")?
Vad gäller fårskocken så tycker jag att det utkristalliserats två här: den jag tillhör och den du, publiken och bandet m.fl. som gillade framträdandet tillhör.
Vad jag vet behövde inte sångaren heller "göra avkall" på något för att bära grishuvudet? Det kan mycket väl ha varit sensationslusta (förklädd till protest) som fick honom att göra detta.
Jäkligt bra skrivet, även om jag också upprördes av det där löjliga bandet, men det var ju mest för att mina ögon blev våldtagna av likdelarna, det hade jag helst varit utan. Ja, plus att empatisk som jag är kände jag hur det skulle vara att ikläda sig kadavret/kadavren. Ingen kul känsla.
Sen är det ju en annan sak att jag då är minst lika upprörd över djurhanteringen i stort. Varför kan inte djur få vara djur ifred för människan och finnas till för sin egen skull???? Människan har faktiskt ett fritt val.
Du öppnade ögonen på mig med (den förmodade) meningen med aktionen. Tack.
Skicka en kommentar