Årssta

Nu kan ni andas ut för nu är jag uppkopplad mot cyberrymden igen. Cyberrymd är för övrigt ett väldigt fräckt ord. Jag älskar ord som är så där fett tidsbundna så att de bara skriker ut vilket år de uppfanns. Cyberrymd och Cyber var skitkoola ord typ 1995. Ännu bättre: Cyberspace. Kanske till och med Cyberspace 2000. Inte vet jag.

I alla fall. Nu bor vi i Årsta i en dödsastor 3:a på typ 55 kvm. Man kan alltså vara två personer i samma lägenhet utan att se varandra! Jag skulle gissa att det är ungefär 4 meter i takhöjd. Eller... Jag når åtminstone inte taket utan att hoppa. Och då är det högt på min ära. Ja, hos Lotta och mig är det högt i tak. *Frustande skratt*

Lägenheten kommer bli så finfinfin så alla som kommer in kommer säga omajgadd! Ooomajgaaadd! Oooo maj GAADD! Och skjuta sådana där partypåppers ni vet som säger pop och sprutar små färggrejor. Ja.

I alla fall... Hall och vardagsrum kommer bli röda, sovrummet rosa och det kreativa rummet ljusgrönt. Köket får vara som det är i vitt ety det är inte så stort och spännande ändå.

Idag fick vi en ny ytterdörr också. Den förra kunde man penetrera med en ganska slö smörkniv utan större macklemang. Alltså ungefär som i The Shining, fast utan yxa. När Lotta och hennes mamma satt och pratade i vardagsrummet kunde jag höra dem. Vid porten till huset. Två trappor ner. Dessutom ingav låset ungefär lika mycket känsla av kvalitet och säkerhet som de där bygellåsen till cyklar som man kan sparka upp med en liten, liten fot. Alltså noll. Men nu har vi en skitfin och stor dörr som man kan spränga kärnvapenladdningar utanför utan att höra ett knyst.

Gött mos på det hela taget.